Aftonbladet – 21 september 1874, sida 2

Drätselnämnden vill deremot låta hela brandkåren, eller åtminstone så stor del af densamma (75 man), som kunde antagas städse vara effektiv, rycka ut vid hvarje yppad eldsvåda, och nämnden anser att i vanliga fall densamma skulle vara tillräcklig för brandens dämpande, medan kter för den händelse, att branden vunne större utbredning eller eldsvåda på samma gång uppstode på mer än ett ställe, man finge anlita någon roserv, om hvars ordnande nämnden dock icke vidare yttrar sig, Förmodligen afses, att den nuvarande eldsläckningsapparaten skulle för detta ändamål till större eller mindre del anlitas. Såsom vi förut nämnt, sysselsätter sig nämnden alldeles icke med det biträde, som för eldeläekvingen kunde vara att päräkna af andra krafter än brandkårens egna, t. ex, af garnisonstrupperna, militärvakterra 0. 8, v., och det är skledes ej möjligt att bedöma huru dess organisation skulle taga sig ut om den sattes i samband med dessa andra krafter, Att nämnden icke vill all deles försmå dem, ehuru han icke talar om dem, taga vi dock för afgjordt. Den principiella grunden för den olikhet i styrka, son komiterade och nämnden föreslå, synes emel lertid vara den, att komiterade utgått frin antagandet att brandkåren bör vara sädar, att den kan möta äfven eventualiteten af en mera utbredd eldsvåda eller af mer än ea eldsvåda på en gång, under det nämnden finner det för kostsamt att hälla en ständig kår på benen för sådana sällsynta fall, och derför beräknar sin organisation endast för mera vanligen förekommande händelser. Naturligtvis förtjenar äfven detta nämndens betraktelsesätt att tagas i öfvervä gande, ehuru det otvitvelaktigt, om det til! ämpades, komme att ha till följd, att den gamla apparaten måste hållas vid makt, rå det man icke måtte stå redlös vid en större eldsolycka. Men äfven om man i afseende på sjelfva utgångspunkten ställde sig på nämndens sida, synes det oss, som om dess brandkår blefve mera än lofligt sveg. Det är visserligen godt och väl, att den kan, från alla delar af staden samlad, prestera en styrka af 75 man, medförande 2 större och 3 eller 4 mindre sprutor, men ser man åter på möjligheten att kuuna hastigt kstadkomma verksamma släckningsoch bergningsåtgärder, erbjuder den mycket ringa garantier. Från hvardera af nämndens mindre stationer (5 till antalet), hvilka skulle vara försedda med en minäre spruta och en mindre slangoch materialvagn, skulle nämligen utrycka 5 (säger fem) man, medförande en spruta, för hvars serverande behöfdes 10 man. Då vid hvarje station skulle finnas blott en häst, se vi icke huru glangoch materialvagaen skulle kunna medtagar. På den ligger doek det väsentligaste st räddningsredskapen, Om man nu tänker sig eldsvåda utbruten i en så aflägsen stads del, att endast den ivom samma distrikt befintliga mindre statiopens manskap kan nägorlunda hastigt hinna ditkomws, hvad skola då dessa 5 man uträtta med sin spruta för 10 man och utan annan räddningsredskap än den obetydliga, som medföljer sjelfva sprutan? Det bör nämligen ihägkommar, att i och med klämtvingens afskaffande man icke har att påräkna det biträde af tillströmmande frivilliga, som nu för tiden kan vid släckningeoch berguioggarbeten tagas i anspråk. Ionan förstärkning er hållits från aflägsnare stadsdelar, blefve sannolikt det först anlärdande eldsläckningsmanskapet och dess spruta temligen vanmäktiga. Och ehuru drätselnämnden visserligen vill låta transportera alla sprutor med hästar, befara vi att det icke kan komma att gå allt för fort med anryckandet. då en häst skall draga en spruta och fem man, eller 2 hästar en större spruta och 8 man. Det synes oss således, som om nämnden anslagit allt för ringa styrka, framför allt åt de mindre stationerna, för att af dem något verkligt gagn kan vara att påräkna, Och ser man åter på styrkan i dess helhet, så förefaller det oss icke rätt klart huru man skall kunza hoppas hafva 75 man ständigt färdiga till utrycknisg inom en trupp af endast 100 man. Nämnden har visserligen tagit i betraktande nödvändigheten att hafva några man i reserv för dem, som bli sjuka eller få ledighet; men deremot finna vi icke huru det skall med en så ringa styrka låta sig göra att bereda folket tillfälle att åtminstone en och annan natt få hvila afklädda, hvilket naturligtvis icke kan tillstädjas dem, som skola vara redo att ögonblickligen rycka ut, Vi be fara således att nämnden, i sitt lofvärda vit att nedbringa kostnaderna, gått väl långt och åstadkommit ctt resultat, som skulle blifva föga tillfredsställande och föga ersätta den uppoffring det i alla fall erfordrade, ;