Aftonbladet – 18 september 1874, sida 3

MMM—— Ingen; vi äro allena i verlden. Systrar ? Ja, faderoch moderlöga, Jaså, föräldrarna döda! sade läkaren tankfullt, Nu för första gången vände han sig om och såg på henne, och i detta unga ansigte fanns något, som genast ådreg sig hans uppmärksamhet. Och likväl tyckte folk att det var föga i Ruth Edgestones utseende, som kunde väcka synnerligt intresse, Hvarken stor eller liten, hvarken ljus eller mörk, fol eller vacker, skulle hon måhända kunnat vara det sistnämnda, såvida lifvet icke för henne varit en beständig kamp met bekymmer, Hvarje ålder har sitt utmärkande behag, Ungdomens är dess friskhet, dess spänstighet, dess sorglösa glädtighet, skön som solstrålarnes lek öfver ett vårlikt landskap; men de, hvilkas lif är strid, mödor och brist, upphöra snart att vara unga. Miss Edgestones ansigte var så lugnt, dess uttryck så bestämdt, som om hon sett fyrtio somrar i stället för tjugu; detta ansigte sade tydligt nog, att hon länge sedan hade bildat sig sin åsigt om lifvet, om dess sorg och glädje, dess pligter och förbindelser. Ruth Edgestone var en allvarlig, tänkande, arbetsam, ung qvinna, hvars hela väsende, röst, sätt och klädsel voro i full öfverensstämmelse med de lefnadspligter, hon antagit och från hvilka hon icke skulle kunnat förmå sig att afvika. Allt i hela hennes väsende vitnade om flärdfri fasthet och lugn. Det vackra, ljusbruna håret låg slätt benadt öfver den allvarsamma, tänkande pannan, och hennes ögon kunde ibland få en blick, så djup, att den, snarare än att vara riktad på yttre föremål, tycktes forska i hennes eget hjerta efter råd och hopp och hjelp. (Forts.)