Aftonbladet – 18 september 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Pronssiska gardet. Ur ett bref från Ber lin till Berl. Tidende låna vi följande beskrifning af den mönstring, som kejsar Wilhelm på Sedandagen den 2 dennes höll med sitt garde. Paraden egde rum på det stora öfningsfältet vid Kreuzberg, och nästan hela den vidsträckta platsen var täckt med truppmassor. Uppställningen var imponerande. Man såg icke dessa långa, tunna, enformiga linier, som trötta ögat, utam trupperna voro ordnade gruppvis med små mel lanrum. Det hela var uppstäldt i två träffar, fotfolket i den första, rytteriet, artilleriet, och trosskolonnerna i den andra. På första träffens högra flygel stod den Berlinska kadettkåren, som består af de båda högsta klasserna från alla andra kadettkårer, och som för ögonblicket räknar 750 lärjungar, men snart skall utvidgas, så att den kan upptaga 1000. Kåren är fullständigt organiserad på en bataljom och kadetterna äro beväpnade med gevär. Efter kadetterna följde första gardesregementet, som bar de höga grenadiermössorna af föreyld messing, hvilka här stamma från Fredrik Wilhelm den förstes tid och endast bäras vid högtidliga tillfällen. Begementet, som består af rikets längsta och vackraste karlar, tager sig ypperligt ut. Derpå följde gardesfusilier-regementet och de öfriga regementena, alla uppstälda på samma sätt med de myeket talrika, med röda hjelmbuskar prydda musikkårerna å högra flygeln, derefter de två renadierbatals onerna med hvita och slutligen fusilierbataljonen med svarta hjelmbuskar, På venstra flygeln sågos gardesjägarne och gardesskyttarne. Anblicken at denna långa och djupa linie af fotfolk med dess vexlande färgspel var i hög grad Imponerande. . . andra träffen bildades högra flygeln afregementet Gardes du Corps med de blänkande harnesken och hjelmarne med den flygande örnen. Alla hästarne voro kastanjebruna. Derefter komma gp Snr på mörkbruna hästar. Så följde de röda gardeshusarerna, och till dem slöto sig de tre ga les-uhlan-regementena, hvilka skilja sig från hvarandra genom färgen på kragar, Tppslag och bröstkläden, och som hära lansar med små svarta och hvita flaggor. Slutligen kommo de båda gardesdragonregementena, hvilka anses såsom Preussens stoltaste regementen. På rytteriets venstra flygel stodo de båda gardesartilleriregementena,. det första bestående af nio, det andra af åtta batterier, hvardera om 4 kanoner. Träffens venstra flygel bildades af trosskolonnerna, . På slaget kl. 10 kom kejsaren, er af en stor stab af preussiska och utländska officerare samt af flere vagnar, hvaruti hofvets damer åkte. Endast kronprinsen var till häst och bar såsom chef för första svarta husarregementet dettas uniform. Kejsaren red i skridt förbi sina soldater och lät blicken glida utefter lederna. Kejsar Wilhelm är icke någon fältherre och har udrig. försökt att såsom sådan plocka lagrar; men han har ett rykte om sig att hafva en utmärkt blick, när det gäller att bedöma militäriska rörelser och manövrer. Det dröjde en dry; half timme innan kejsaren hunnit rida förbi de båda långa fronterna, och derefter började des leringen, som utfördes med mycken noggranukiet, — Olika pris. I en Paris-tidning fina vi följande historiett: Som bekant eger Frankrike i detta ögonblick ett stort antal talangfulla målare, Det finns några, som låta betala sig enorma summar för sina taflor, i synnerhet landSkapsmålarps, och deras pris äro allt jemt i stisande. TY ör någon tid sedan inträdde i en af dessa herrars atelier en af Paris rizxa affärskarlar. Han ville köpa en litea tafla, om hvilken han bört talas: En solnedgång i Fontainebleauskogen, Ert pris? frågade han. Det är 6000 frants. Nej, säg priset utan skämt.6000 francs, som jag nyss sade. Det är 3000 francs för mycket. Eller tror ni, att man betalar er lika mycket som om ni vore död? — Patriotism hos höns. Öfver 500.000.000 ägg infördes sistlidet år från Frankrike till England. Man har försökt importera franska höns, hvilka, som bekant, värpa många ägg, men försöket har nåst uppgifvas, emedan hönsen af ren patrioism icke ville värpa lika mycket i England som Frankrike. Då man emellertid i vårt århunIrade icke ville riktigt tro på hönsens patriotism, ökte man utfundera orsaken till detta egendoms iga förhållande. Till en början trodde mar, utt det engelska klimatet gjorde hönsen melancoliska, men slutligen upptäckte man, att skälet rar af den mest jordiska art. Det visade sig 1emligen, att jorden vid Calais, Amiens ech anIra ställen, der hönsen flitigt värpa, innehåller nycken kalk, och att höns, som transporteras ndast 4—5 mil från ofvannämnda ställen, uppröra med sin fräna jniggning. Man ämnar iu införa kalkhaltig jord i England i hopp att letta skall göra åsyftad verkan. — En fiffig referent. Straxt efter det bor;erliga krigets slut i Amerika kom en ung man ill Washington, för att der tjenstgöra som korrepondent till ett par tidningar. Han var temigen oerfaren, men skicklig telegrafist, så att an kunde afläse telegram på den Morseska aparaten genom att blott höra slagen af häfstånsen i denna eller af nyckeln. Han gjorde nätan ingenting, men de tidningar, till hvilka han