Aftonbladet – 18 september 1874, sida 3

Nedkommen i förstagan, stannade hon plötsligt, skuggade ögonen med handen, liksom hade det klara dagsljuset, hvilket inströmmade genom den öppnade porten, plågat henne, och sade fort och hviskande: Var god, kom upp Derefter återvände hon lika hastigt uppför trappan och såg sig blott tillbaka en gång för att förvissa sig om, att läkaren följde med. För James Cameron, hvilken i ovanligt hög grad egde förmågan att koncentrera sin uppmärksamhet på den sak han hade för händer, voro de första intryck; han emottog, synnerligen lifliga, och af dem drog han slutsatser, hvilka i allmänhet visade sig vara korrekta. Så äfven nu. Medan han följde efter den fina fruntimmersgestalten, som sväfvade framför honom lätt som en ande, observerade han btskilligt, hvilket gaf honom en klar insigt i förhållandena, åtminstone de pekuniära, i huset n:r 3, Elysium Terrace. Den lilla hg i sin snygga, men ytterst torftiga drägt, den slitna mattan i trappan, stoppad och lappad nätt och omsorgsfullt; förmaket utan matta med sitt hvita, väl skurade golf och de fula, mörka fläckarna på väggarne och i taket vitnande om fukt och mögel — ty reparationer äro kostsamma och husvärdar ofta döfva för de fattiges bör ner. Sjukrummet bar samma prägel af fattig: dom, men en fattigdom, den man sökte göra så aktningsvärd som möjligt. Det enda i mattväg som fanns var två små lappar vid de båda sängarna, men dessa mattor voro af ett ljust och vackert mönster och golfvet derinne var, liksom i förstugan, så rent och hvitt som skurning kunde göra det, Möblerna voro få och tarfliga, fönstergardinerna snpäfvare och kortare än som rätt atod