Aftonbladet – 18 september 1874, sida 3

TEKNISKT. Konstgjord sten. Fabrikationen af konstgjord sten har på senaste tiden gjort betydliga framsteg, och resultaten tyckas verkligen antyda, att om han också ej kommer att uttränga den vanliga tegelstenen och sandstenen, torde han likväl blifva en för dem farlig medtäflare. Vi meddela här nedan, efter Töpferund Ziegler Zeitung, åtskilliga metoder för tillverkning af konstgjörd sten jemte berättelse om ett försök, som anstälts för att utröna den relativa styrkan hos med konst frambragt sandsten. Eh ganska god cendrinsten tillverkas af engelsmannen Allen genom blandning af en del koldam eller fin aska och 5 till 6 delar Portlandcement. Hvad hårdhet, vattentäthet och eldfasthet angår, kan han med skäl rekommenderas och har äfven derför vunnit mångfaldig användning i England. Dessa tegel antingen slås, på här vanligt sätt och brännas i milor, eller ock pressas de i prydliga släta formar, så att de få vackra kanter, blifva glatta och jemna och kunna användas till utsidan på vägar. g Hr Berndt i Deuben vid Dresden, bekant för sina cendrinbyggnader, tillverkar cendrintegel på följande sätt. Han rör tillsammans kalkvälling och stenkolsaska till en temligen tjock gröt, fyller tegelformen dermed och låter teglet glida ur formen på jemnad mark eller på bräder, alldeles som vanliga lertegel. Dessa tegel ega likväl föga fasthet, och det är derför bättre att först grundligt stampa eller älta den fuktiga, af stenkolsaska och og kalkvälling bestående blandningen, för att åstadkomma en innerligare förening emellan beståndsdelarna. Formen på sistnämnda stenar, hvilka äro ganska starka, är jemn och vacker, och om de efter torkningen läggas i förtunnadt vattenglas, kunna de användas till murning och utan bestrykning med bruk erbjuda ett prydligt utseende. Metoderna att tillverka sandsten äro ganska många; nedan pga förfarande torde likväl hittills vara det bästa. Man blandar 1 till 5 delar sand, 1 del kalkmjöl och 1 del cement med helt litet vatten, så att ingen gröt uppstår, men kalken och cementet ändå lösa sig. Denna massa stampas i tunna hvarf, företrädesvis åt hörnen och sidorna, på det att dessa delar måtte häfta riktigt väl tillsammans. Man låter de formade styckena torka i fria luften och lägger dem derefter i förtunnadt vattenglas, der de lemnas två till tre dagar. Efter ny torkning äro de stenhårda. Till listverk och ornamenter egnar sig denna sten i synnerhet och torde måhända såsom fullkomligt jemngod kunna ställas vid sidan af den s. k. Ransomeska stenen. Den senare åstadkommes medelst en af cement, slammad krita och sand bestående blandning, som utröres med vattenglas till en tjockflytande deg. Af de tre blandningsförhållanden, hvilka man har funnit fördelaktiga, anses det följande bäste 6 delar cement, 12 delar slammad krita, 6 delar fin sand och en del kiselslam, Hårdnandet af denna sten inträffar snart. F. A. Rösslers cementfabrik i Chemnitz sysselsätter sig med att tillverka ett slags konstgjord sten till trappsteg, som består af en blandning af 3 delar cement och 5 delar qvartssand. De till undersökning af denna stens fasthet anstälda försöken hafva gifvit de gynsammaste at, och vi skola här närmare redogöra för lem. Den för pröfningen anväsrda apparaten utgjordes helt enkelt af två på något afstånd ifrån hvarandra stälda fyrkantiga sandstensblock, öfver hvilka det till prof bestämda trappsteget lades horisontelt, med ändarna inbäddade i bruk och väl fastmurade. Det var 1,70 meter långt, låg fritt 1,41 meter, hade 18,5 centimeters höjd och 36,5 centimeters öfre bredd frundstafven inberäknad) och var som vanligt afsneddadt på undersidan. Stegets tvärgenomskärningsyta utgjorde 455,24 I centimeter och vigten 176,5 kilogram. Det hade blifvit tillverkadt för tre månader sedan och bestod af ofvan nämda blandning. Rätvinkligt öfver midten af detta stegs fria längd lades en jernstång (omkring 3 centimeter i fyrkant), hvilkens ändar uppburo en med kedjor fäst grof planka som vågskål, nad att mottaga tagk orbastyekon eller vigter. Några för sigtighetsmått emot starka skakningar vid brottet och emot nedstörtandet af trappstegets sönderbrutna delar fulländade apparaten. Steget brast nu i midten vid en småningom nn Y af 834 kilogram; med tillägg al 97 k 08. för jernstången, kedjorna och plankan, utgjorde såedes hela belastningen 931 kilogram, Bratt ytan var mycket jemn, I det närmaste vinkelrät mot trappstegets längd, och visade vid noZ ran) nare undersökning ett alldeles liktformig gry.