Aftonbladet – 17 september 1874, sida 3

ligger ej någon erfarenhet, som med någon grad af sannolikhet talar för deras verksamhet. Att bland allmänheten rekommendera dessa invärtes osäkra skyddsmedel kan dessutom medföra mycken skada, ty det är egnadt att motverka intresset för vaccination och revaccination, detta erkändt kraftiga skyddsmedel mot kopporna, och i-min praktik har jag sett exempel härpå, då personer begärt dessa rekommenderade, invärtes preservativmedel och icke kunnat förmås att låta revaccinera sig. Hr Rossander. Då fråga numera är om kontagier, lärer väl ingen bildad läkare kunna undgå att såsom underlag derför tänka sig något materielt ämne, i någon aggregationsform för handen, organiskt, eller kemiskt verkande. Hvari detta ämne eller dessa ämnen bestå, vet man dock ej ännu med full säkerhet. Den sista tiden tyckes vilja allt mera åt de minsta organiska kropparna, mikrokockerna eller monaderna, tilldela hufvudrollen vid kontagierna, åtminstone såsom bärare af dem, dock är det visserligen ej ännu till fullo bevisadt, att smittämnena, t. ex. koppornas, nödvändigt måste förmedlas af eller rent af vara identiska med mikrokockerna, Ännu mindre bevisadt är att den uppkomna infektionssjukdomen är direkt beroende af de små organismernas närvaro i och inflytande på blodmassan. Många aktningsvärda iakttagare hafva derstädes förgäfves sökt dem, Men om äfven så vore, om sjelfva koppsjukdomen vore att tillskrifva en blodets förändring genom mikrokockernas närvaro och vegeterande deri, så följer häraf alls icke, att man kan i blodet nå dessa kroppar, göra dem oskadliga eller döda dem, utan att på på samma gång anstifta ett mycket värre ondt, än det, som man vill häfva. För att allt det blod, ja, alla de fluida, som i menniskokroppen finnas, skulle kunna i tillräcklig mån uppblandas med karbolsyra, fordra. des införandet i kroppen af en sådan massa af denna senare, att väl ingen menniska tänkt sig den såsom möjlig; en verklig och hastigt dödande förgiftving blefve den gifna följden af ett sådant experiment. För att under hela den tid, som en koppepidemi räcker, förändra blodet så, gifva det en så: dan halt af karbolsyra, att hvarje invandrande micrococcos skulle strax dödas, behöfves en: sådan fortsatt balsameriog af kroppen. Orimligheten häraf ligger i så öppen dag, att den ej ens förtjenar diskuteras. Med rätta säger också t. ex. Bills roth, att dylika medel helt och hållet falla utom vetenskapens område. I sjelfva verket är jag öfvertygad om att ingen, ingen vetenskapsman kan tro på sådana preservativ. (Forts.)