Aftonbladet – 17 september 1874, sida 3

FEAT VANTAGE At EI ARE nere RA al MYR A BORERABTEAO RITA MSN ERT ESA nens ankomst till hofrätten, och Biilow ble der liksom vid rådhusrätten vinnande par och vann den gård, hvarom rättegångel gälde. Skyddsoch botemedel mot smittkop porna, diskuterade i Svenska läkaresällskapet den 26 Maj och 2 Juni detta år. IL. (Forts. fr. gårdagsb.) Tyvärr blir resultatet af hvad vi senast Janfört, att det ej är med sanningen öfver. ensstämmande, att läkarekonsten besitter något medel, sow, invärtes taget, förmår skydda mot smittkoppor. Påståenden, som gå i motsatt riktning, äro helt enkelt hum. bug, med huru stor tvärsäkerhet de än framställas. Om framdeles något sådant skyddsmedel verkligen blir funnet, skall det af ogg helsas med glädje; men nu må ste vi i hög grad beklaga, om allmänheten förlitade sig på de lofprisade preservativen, emedan derigenom omsorgen om det enda kända verksamma skyddsmedlet, vaccinationen, otvifvelaktigt komme att minskas. Arsvaret härför blefve tungt att bära, och detta isynnerhet för den som, innan han uppträdde och utdelade sina råd till allmänheten, ej ens gjort sig mödan att taga kännedom om, eller ock afsigtligt förtegat, hvad erfarenheten verkligen lärt i de frågor, som han behandlar. Till sist, mine herrar, bedja vi att få meddela de af os3 i ofvanstående anförande ofta omnämda brefven från dr Auspitz i Wien och dr Hayem i Paris; de synas oss utgöra ganska slående vitnesbörd om den sahsade uppfattningen i Frankrike och Tyskland af de frågor dem vi här berört, 1) Dr Auspitz skritver: Wien den 3 Maj 1874, Högtärade herr kollega! Hvad först beträffar den frågan, om det verkligen finnes af vetenskapen erkända, invärtes profylaktiska (skydds. eller preservativ-)medel mot smiltkoppinfektionen, så förklarar jag i enlighet med min erfarenhet öfver saken sjelf, såväl som öfver det sätt, hvarpå af mänga läkare vetenskapliga iakttagelser göras öfver läkemedels verksamhet, hvarje affirmativt påstående i detta hänseende för sjelfförvillelse eller bedrägeri (Selbsttänsehuug oder Betrug). Hvad särskildt kininet beträffar, bar jag i mitt sjukhus behandlat ett icke ,ringa antal smitt: koppsjuka, hvilka för kortare eller längre tid sedan lidit af intermittens (i Ungerns febertrakter), hvilkas mjelte visade mycket betydlig ansvällning, och som tagit kinin i stor mängd. De bekommo detta oaktadt härstädes smittkoppor, och dessas förlopp var icke i ringaste mån olika förloppet hos andra sjuka. Hyad de andra afgifna skyddsmedlen beträffar, känner jag inga deröfver anstälda försök, och jag anser det äfven för omöjligt att anställa noggranna försök i denna riktning. Så länge man icke kan samtidigt mata tusentals menniskor med karbolsyra, xylol, ättika o. d. och sedan vid en inbrytande smittkoppepidemi statistiskt demonstrera dessa medels förhållande mot densamma, står, efter min åsigt, hvarje uppgift öfver deras verksamhet på samma ståndpunkt af vetenskaplighet som vissa homöopaters påstående, att den X:sta förtunningen af vaccinkrustor — invärtes gifna — utgör ett medel mot smittkoppor. Jag öfvergår nu till den andra frågan, om det finnes medel, hvilka äro i stånd att kupera eller i märkbar grad förmildra den redan utbrutna smittkoppsjukdomen. Jag vet väl, att en stor serie af sådana medel angifvits, och det finnes ferfaldiga uppgifter deröfver i mitt Archiv fir Der matologie. Tillåt mig tillika bekänna, att jag icke är någon anhängare af den 8. k. rationela eller vetenskapliga terapien, hvilken tror sig med det sunda menniskoförståndet kunna vid skrifbordet döma öfver ett medels verksamhet eller overksamhet, Jag försmår derför aldrig att vid sjukbädden försöka ett från hvilket håll som helst, äfven från icke-läkare, för mig uppgifvet medel. Visserligen förbehåller jag mig derför en så mycket större stränghet vid bedömandet af resultaten af sådana egna eller främmande experiment. Jag har i öfverensstämmelse dermed under den senaste Wien-epidemien under halftannat år genomproberat nästan alla mig bekanta medel och, såsom jag tror, på vetenskapligt sätt och helt och hållet utan förutfattade meningar. Jag anför här bland dessa många medel blott några, på hvilka man 8 läkares sida lagt större värde, nämligen kininet, karbolsyran, xylolet, sarracenia purpurea, sublimatet, kamfern, hydroterapien, och jag beklagar blott, att jag hittills ännu icke varit i tillfälle att göra det mig i detta hänseende föreliggande materialet färdigt till offentliggörande. Intet af dessa medel, invärtes gifvet, har på smittkoppsjukdomen sjelf, d. v. 8. på typen af dess förlopp, former och antalet af efflorescenser o. 8. v. haft något slags inflytande. Kinin gaf jag i mycket stora doser i alla stadier af smittkoppor, och-i synnerhet i prodromalstadiet, lika så väl som 1) Dessa bref finnas i vidimerad afskrift bifogade sällskapets protokoll, och det står sålunda hvar och en öppet att kontrollora öfversätt