Aftonbladet – 16 september 1874, sida 2

HIUVUBKUVLIA den 10 Sept. Den kongress af Internationale, som förliden vecka hölls i Bruxelles, är nn slutad, utan att samhällsförbättrarne kommit till något annat resultat än ordskiften, hvilka bevisa hur stor splittringen är inom sällskapet och huru olika äåsigterna äro om det statsideal, som en gång skall lyckliggöra menskligheten. Bland massan af ihåliga fraser och af vanvettiga utfall mot den frihet och de samhällsförbättringar, för hvilka samiidens ädlaste och rikast begåtvade personligheter offrat ech offra sina bästa krafter, intager onekligen ett af belgiern Cesar de Paepe väckt förslag om en organisation af det framtida samhället ett märkligt ram. Utopierna äro nämligen här klart och bestämdt formulerade, och man får ändtligen en gång veta hvad den socia!a revolutionen verkligen önskar och vill. Det bör dock anmärkas att Paepes förslag är tämligen tomt i förhållande till de vilda galenskaper, som yrkas af italienarne och spaniorerne. Desse fordra nämligen upphäfvandet af alt som har en tillstymmelse af styrelse och statsorganisation, De skräna blott om tillintetgörelse, utan att ega förmåga att föreslå något nytt i stället för det, de vilja nedrifva. Till dessa förhölla sig. de belgiska internationalisterne som reaktionärer och det torde derför vara af intresse att erfara hvad det mest moderata och förnuftiga partiet inom Internationale vill. Paepes förslag utgör ett uttryck af denna fraktions åsigter och efter Journal des Debats lemna vi här en resumå af detta projekt till ett nytt samhälle, Vi hafva slutligen fått se den sociala revolutionen ansigte mot ansigts, och vi veta hvad en del, om än icke alla, dess anhängare vilja sätta i stället för den närvarande samhällsordniagen. Föredragningslistan för gårdagens allmänna sammanträde upptog följande öfverläggningsämne: Om de allmänna institutionernas och medborgerliga skyldigheternas ordnande inom det kommande samhället. För visso är detta en intressant fråga. Med klarhet, och stor talang hvad framställningen beträffar, har hon blifvit utvecklad i en rapport, redigerad i Bruxelles-sektionons namn af hr Cesar de Paepe, en ung läkare, förut konstförvandt, som obestridligen är den dugligaste medlem, Internationale nu eger. Detta hvad arbetets formella del vidkommer; återstår naturligtvis innehållet, hvilket jag ingalunda är böjd att loforda. Det mål, man vill uppnå genom attsätta denna fråga på föredragningslistan, är upp: lysning om det, som proletariatet dagen efter sin seger skall hafva att göra för att trygga upprätthållandet af den lokala och allmänna förvaltningen, Med prolstariatet måste man här förstå den federalisiiska fraktionen af Internationale, som, trots sitt rå tagliga förfall, sin dödskamp, som man i går i samlingssalen uttryckte sig, gör anspråk på att representera de arbetande klasserna i hela Europa, Låtom oss nu se till, huru federalisterne vilja ordea administra tionen och hvilket politiskt ideal desse män Pga, som förkasta all politik, Den nyas nämada rapporten börjar med att definiera hvad som bör förstås med sallmänna institutioner och medborgerliga skyldigheter. Dit höra å ena sidan alla de befattningar, som icke utgöra belsningar åt enskilda eller sinekurer, å andra sidan de, som äro så vigtiga, att det skulle vara farligt för den sociala jämvigten att öfverlemna dem åt enskildt initiativ. Vid bestämmandet af dessa befattvirgar utgår man naturligtvis från nu varande förhållanden. Man har då att undersöka, om icke bland existerande förvaltningsgrenar finnas några, som måste försvinna, och om man icke af sakförhållandena å andra sidan tvin 5as att betrakta såsom allmänna sådana institutioner och skyldigheter, som för närvaranda äro privata. De förvaltningsgrenar och åligganden, som Bruxelles-sektionen vill, om ock med ätskillliga modifikationer, bibe hålla, röra: den allmänna säkerheten. myntväsendet, kontrollen öfver mått och vigt, förteckningarna öfver ingångna och upplösta äktenskap, födde och döde m. m., den allmänna befolkningsstatistiken, det allmänna understödsväsendet eller beskyddandet af dem, som äro oförmögna att hjelpa sig sjelfva, den allmänna urdervisningen, sundhetsvården och allt hvad derunder hör, slutligen de allmänna arbetena. De institutioner, som böra undertryckas, äro: kyrkan, emedan de religiösa frägorna Sfverlemnas åt det individuela samvetet; armön, emedan den sociala revolutionen skall komma krigen mellan samhällsklasserna och folken att försvinna; fattigvårlen, emedan nöden skall upphöra; fängel ! sena, emedan den allmänna undervisningen ch välmågan skola göra brotten mycket ! sällsynta och emedan brottslingarne komma ! tt ställas under den allmänna helsovården, : jom bör söka att kurera dem genom attl! ulägsna der från de förhållanden, i hvilia deras patologiska tillstånd skullel:! tunna göra dem farliga; slutligen kredit-! nrättningar, sådana som allmänna pantlåne! kontor och nationalbanker, emedan krediten : kall ersättas genom institutioner för ut-: yte och fördelning. Hvad de nya institutionerna angår, bära ! je i allmänhet prägeln af den renaste kom-! nunism. Sålunda finner man, att det åligger sommunerna att uppföra, underhålla och ! thyra boningshusen. I detta hänseende l nför br de-Paepes rapport ett förslag tilllt xpropriation, som för tjugu år sedan fram-! täldes af Proudhon i hans bok: Lidee gårale de la revolution. Efter frågan om li ostäderna kommer handeln: kommunerna 5 kulle -upptöra basarer, i hvilka medborarne kunde deponera sina alster, för hvilka e i utbyte skulle erhålla löpande förbindeler, hvilka borde utgöra mynt. Detta äriP ouriers och Coignets kommunkontor, Det ? kulle äfven åligga kommunen att rent af tdela vissa alster, såsom förhållandet re-C an är i vissa städer, som öfvertagit den rna enskilda försäljningen af vatten. Vid uppräknandet af nya institutioner lömmer icke rapporten jernvägsväsendet;h on ställer i samband dermed allt slags rofdrift, stora metallurgiska förädlinga-Y erk, ända till jordens odling, som bör bli! NR gemensam angelägenhet, emedan de förättrade jordbruksredskapen tarfva en odling stort. De industriella redskapen borde äfen blifva gemensam egendom så ofta de ke kunde blifva föremål för enskild exploition; men den kollektive egaren borde, ter omständigheterna, Vara antingen en 4 rkeskorporation, organiserad ienlighet med ? ssa föreskrifter, eller kommunen eller aten. Kommunismen har emellertid icke blifvit ifven till sin spets, och den lön, som den Nektive arbetsgifvaren borde gifva denli. dividuelle arbetaren; skulle blifva den se-tr wes obestridliga egendom. Det upplyses pPpc genstädes, ehuru det skulle vara en in-å2t essant omständighet att känna, huruvida a nna lön skulle vara lika för alla eller Ui mpad efter en hvars ansträngningar. ke Derefter kommer man helt. logiskt tilllva Ågan om sättet, hvarpå kollektivitetenÅdr nlla föllsäsa allmänna Åliosesandan Am Uf