Aftonbladet – 16 september 1874, sida 2

hvita, barnsliga ansigte, så olik alla som jag förut har sett — ung-och vek, tror jag ban kallade henne, och det må han väl säga; en mors omsorger tyckes hon mig behöfva vidabättre-än en makes, Stackars lilla barnet! Det tör inte bli svårt att hålla henne-kär för hennes egen skull så väl som för hans. Ju längre Grace såg på henne, desto mera kände hon sig dragen till sin unga matmor genom samma underliga känsla af medlidande, som frän första stunden hade dragit äfven James Cameron till henne: och med oupplösliga band fäst honom vid henne för hela lifvet. Men Grace Van att i ord uttala sina känslor; långa år af trogen tjenst hade gifvit henne en vana att under tystnad föra ett träget och verksamt lif till andras nytta. Också var det nu i.en-top, långt ifrån sympatetisk, som hon anmärkte, att hon mäste gå och-atittatill middagen. a Vid denna förklaring tycktes ett ljus uppgå för mrs. Cameron, Ack, då är ni visst Grace... Grace Ingles, doktorns hushållerska? Ja, nådig fru, jag har tjenat min husbonde nu i fjorton är och... Jag vet allt detta; han berättade mig om er före vårt giftermål och sade att ni skulle bli mycket vänlig mot mig och be fria amig ifrån alla omsorger och bskymmer, Det vill jag med Guds hjolp göra, svarade Grace, djupt rörd; och detskuile göra mig glad, om ni ville räcka mig er hand, nådig fru, till tecken af att ni emottar min tjenst. Mrs Cameron. gjorde som.hon bad, och aldrig hade väl Grace förr, hållit en sö liten, hvit och-mjök hand i vin; men ändå kände hon sig ej tillfredsställd af dess vidrörande; den lilla handen låg i hennes likt ett dödt