Aftonbladet – 15 september 1874, sida 3

Skyddsoch botemedel mot smittkop porna, diskuterade i Svenska läkaresällskapet den 26 Maj och 2 Juni detta år. IL Vi gå nu att anföra åtskilliga utdrag u läkaresällskapets numera i bokhandeln till gängliga förhandlivgar. Prof. A. Key had till öfverläggning framstält följande frågor Är det ådsgalagdt, att det verkligen fin medel, hvilka, invärtes tagna, förmå skydd: (utgöra preservativ) mot smittkoppor? Har läkarekonsten på senare ären blifvi riktad med någon ny, afgjordt verksam me tod för smittkoppors kurativa behandling Hr Key fäledde diskussionen med et längre skriftligt-anförande, å egna och di Retzius vägn.r, ur hvilket vi meddela föl jande: Genom en i hufvudstaden utgifven bro schyr om smittkopporna, äfvensom genon flere artiklar i en af våra mest spridda po litiska tidningar har en del af allmänhetei måhända kommit i tvekan om huruvida dei bör tro eller ej, att läkarekonsten basitte medel, som, invärtes tagna, kunna förmå at skydda mot smittkoppor. Skulle erfarenhe ten hafva ådagalagt tillvaron af sådana me del, så är det en verklig plist att derom sprida käanedom, men i motsatt fall måste tron på vanmäktiga skyddsmedel verka : hög grad skadligt, emedan den med nödvän dighet undergräfver iatresset för och användningen af vaccinationen och revaccinationen, om hvilkas skyddande förmåga v ga full visshet och som hittills blifvit an sedda: som de enda: verkliga skyddsmedler mot den härjande sjukdomen. Ualer sådana förhållanden synes det vars af star vigt, att denna fråga blir underka stad diskussion bland detta sällskaps ak tade medlemmar, till hvilkas omdöme häritinnan allmänheten bör hysa förtroende Det är af dessa skäl vi sksom föremäl fö! öfverläggning uppstält första punkten på uftonens program. — — — Hr Key nämde, att han och hr Retzius såsom utgifvare af Ur vår tids forskning blifvit invecklade i en polemik, i hvilker le hufvudsakligen vändt sig emot påstå andena om att medel finnas, som, invärtes jagna, ej blott kunna bota och lindra, utar ifven förebygga koppsjukdomen och sålund: utgöra skyddsmedel. Då det emellertid är uf största vigt att jemväl få utrönt, om ågon mera kraftigt verksam behandlings netod mot koppsjukdomen på senare årer blifvit funnen, sä hatva vi äfven i andr ounkten å programmet föreslagit detta äm 10 till diskussion bland eder. I den ofvan antydda broschyren On smittkopporna, deras behandling och skydds: nedlen deremot af dokt. A. Nyström, sä ver författaren: I behandlingen af sjelfvs soppsjukdomen har en stor revolution för iggätt sedan år 1870, då man på flere oliks tällen i Tyskland och Frankrike började invända kina och karbolsyra invärtes mo! coppor. Alia, som användt dessa medel och lerför redogjort, ha ej nog kunnat prisa leras utomordentligt kraftiga verkan, o.s fer Or Be Ve Hara förhåller det sig nu till ep börjar ned erfarenheten om karbolsyra? 1) Det var i Paris, som man först började vifva henne invärtes i stora doser mot smitt por, och till en början gjorde detta me iel myeket appseende. I Soci:6 mödicale les höpitanx meddelade först Chauffard der 1 Mars 1870, att han under ett år sålunda mvändt karbolsyran, inskränkande hennes rak till svåra fall af konfluenta koppor Tan badg emellertid oncast användt medlet 5 fall. Afdessa tillfrisknade 4 och blot! stt slutade med döden, Då det ifrågasatte: uruvida ej föregkende vaccination kunna vafva del i den lyckliga utgången i de an örda fallen, omnämde Chauffard att blant le 5 fallen voro några vaccinerade, andra cke. Chauffards meddelande föranleåde pi Or fidsträcktare användning af medlet. Doull ard använde detsamma, i öfverensstämmelse ned Chanffards förerkrifter, i trenne äfven 1) Den framställning, som här gifves ur litera gr om et once ken och pro vnskale andlinj af smittkoppor, har så långt d varit möjligt och i de bila flesta fall blitt hemtad från originalafhandjingarna,