Aftonbladet – 15 september 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Parisisk domstolsscen. Från Paris skrefs den 7 September: Fem personer uppträdde i lag inför polisen såsom kärande och svarande på samma gång. Det ena partiet, monsieur och madame Lesire, uppträdde mot det andra partiet, bestående af värdshusidkaren monsieur Vidal och hans fru samt en deras kypargosse. Med anledning af en ren obetydlighet hade de råkat i tvist och slagsmål. Först hade skälls ord vankats, så trakterade man hvarandra med a och så tog man ut stämning på hvarandra. Hela det qvarter, hvari de begge partierna bo, hade infunnit sig i domstolens sessionsrum och kastade oroliga blickar på ordföranden, domarena, vitnena och advokaterna, afvaktande den dom, som skulle fällas öfver dem som befunnos skylliga. Man måste för öfrigt tillstå, att det fordras mycket god vilja till att stå ut med att afvakta upplösningen af dramat, då man tager i betraktande den mängd af svårigheter, som pd sig för ordföranden för att taga reda det faktum, som gifvit anledning till rättegången. Första vitnet var en äldre ståtlig dame, hvars örhinnor trotsade ordförandens alla ansträngnin3 5 Åre ann kg beg 5 ve kg och m orta steg stiger hon fram ti lomibordet och stadnar der. Ordf. Hvad heter ni? Vitnet. Tackar så mycket, monsieur, men jag orkar nog stå. (Hon sätter sig. Allmänt skratt från åhörarne). Vaktmästaren. — Stig upp: madame. itnet. Jag heter Jeanne Marie Durand, enka. Ördf. (med ljudlig röst). Hur gammal är ni? Vitnet. Nr 45, rue Quincampoix (skratt). Ordf. Jag tror icke att det blir lätt att få veta något af det här vitnet; men vi ska göra ännu ett försök. (Ansträngande rösten ännu mer.) Hvar bor ni? Vitnet. Fyrtiofyra år. Ordf. Var ni närvarande då uppträdet egde ram för hvilket de anklagade nu stå inför domstol? Hvad vet ni derom? Berätta för domstolen hvad ni känner till om saken. Vitnet. Åh, monsieur, var lugn, jag vet nog att man skall tala sanning (hon räcker högtidligt upp sin hand), jag svär. Ordf. Det här kan man bli förtviflad öfver. En advokat. Jag tror för min del, att madame är litet lomhörd (skratt). Vitnet. Nej, förlåt mig, monsieur, jag är inte döf, jag har hört alla era förolämpande uttryck, alla gemenheter allmän rg E Ordf. Nå, hvilka då? Vitnet. Åh, moasienr, jag känner hvarken det kärande eller det svarande folket, jag upprepar det, jag känner ingen enda af dem. Ordf. Vi måste afstå från alla försök att få veta något af det här fruntimret. M:me Lesire. Jag yrkar på att vitnet skall höras om igen, och lite bättre än nyss. Ordf. Nå, godt! (till vitnet) Hvem var det som först begagnade por miliga ord? Vitnet. Malame Lesire (munterhet). M:me Lesire. Ni ljuser och det vore bättre om ni tege när ni inte jar någvt annat att säga. Ordf. (till andra vitnet) Hvad har ni er bekant om den här saken? Andra vitnet: Inte nycket, jag vet bara, att den 4 Juli föreföll en icen, ett öre ett riktigt rysligt äfventyr. Ordf. , det der var då ändå något. Andra vitnet. Jag hörde skrik och skoj och skällsord. M:me Lesire var röd i syna som en trumpetare, och jag tror att hon fiorde choc på m:me Vilal. Men m:me Vidal hade knappt fått ögona på mig, förr än hon gallskrek: hjelp, hjelp! Och hvad gjorde äg då? Ändra vitnet, ? Jo, sprang min väg. Brat. Det gjorde Bi orätt i, man anropar er m hjelp och ni springer er väg! Efter det vitnesmålen ådagalagt, att monsieur ch madame Lesire med ord och gerning skymat äkta paret Vidal och kypargossen Pierre, lömdes deaf domstolen att böta 25 francs och rsätta rättegångskostnaden, Efter öm uppläsande reste sig vitnet enkefru Durand från sin stol, gick fram till ordöranden och frågade djupt nigande : Får. jag lof att taga mina tre små hundar ned mig i fängelset?Ordf. Men ni är ju icke dömd till hågot! Soest dagar är väl ändå lite mycket, ratt. Ordf. (skriker) Ni kan bege er hem! Vitnet. Pack, monsieur, jag skall punktligen infinna N ed svårighet gör ordföranden begripligt för nkefru Durand, att hon ej blifvit dömd till nåsot straff efter somi hon ingenting förbrutit. Hon emnade slutligen domsalen sedan hon dock der ör innan bjudit ordföranden hem till sig på midag, hvilket han afböjde under allmän munter jet från åhörarnes sida. — Processkostnader i England. Den verldsekanta rättegången, hvarutislagtardrängen Arhur Orton. sökte. tillvinna sig minderårige sir Mlfred Tichbornes egendomar, har tillskyndat len senare, vinnande parten omkostnader till ett elopp af 91.667, eller mera än 1, million ronor, hvarför hans målsmän blifvit genom en yligen utfärdad Je deakt bemyndigada att Pjraga lån å fastigheterna. Om man till blott älften . beräknar utgifterna å Ortons sida, betridda dels af fanatiska eller spekulerande unerstödjare, dels genom offentliga insamlingar ch försäljning af mannens utfärdade Tichborne; och om härtill läggas kostnaderna i den fterföljande brottmålsprocessen mot Orton, töritgo till vmkning D 19.000 oh eRL SJR ppgingo 0) väl ej voro betydliga å svarandens håll, så får man ue to alsumma af öfver Sv, millioner kronor.