Aftonbladet – 15 september 1874, sida 3

liden vår, jag bär ännu sorg efter honom; men han var mycket olik doktor Cameron. Doktor — hvem? Hvad sade ni, om jag får fråga?2 Ä Doktor Oameron; men var så god och tala icke mera nu, ty då känner jag. att jag blir riktigt sjuk, Seglatsen hade nu på allvar tagit sin början; det stora fartyget brusade åstad med all den kraft ångan förlänar, och hafvet var alltjemt lika lugnt, men det var likväl hafvet, och detta enkla förbållande var tillräckligt för att en matt stämma i kojen midt öfver den senast anlända unga damen skulle ropa: Uppasserska!Mrs Cameron hörde det olycksbådande ordet och inföll genast med märkbart missnöje: Ack, var så god och blif ej sjuk alldeles uppe öfver mig! Det vore då verkligt obeskedligt, ty dä kan det icke hjelpas att också jag blir sjuk. 8e så, se sh, tag ickeilla vid erstrax — var då litet lugn, min söta, bad den korpulenta frun, som fann allting svårare än att kunna tiga. Icke blir hen sjuk, lita på mina ord;-hon har alltför godt umgängea skick för att uppföra sig så opassande och besvära de öfriga passagerarne, Följ bara mitt råd, fortfor hon och höjde rösten, så att den skulle kunna höras i öfre kojen, ;kläm härdt till om näsan just mellan ögonen; det är ett ofelbart skyddsmedel, Jag bar a aldrig försökt deta, fortfor hon och sänkte åter rösten till en förtrolig hvisk: ning; men min nevö — en mycket hopp: gifvande ung man, handelsresande för ett stort hus i London — em ovanligt vacker man, det får jag säga, och så omtyckt af damerna, sedan! — kunde ha varit gift med både prinsessor och andra, I Schweiz friade on förnäm rysk prinsossa till honom, sedan