Aftonbladet – 15 september 1874, sida 3

lika stora tjenster, om ej större, än fenylsyrebehandlingen 2), I sammankomsten af Societ6 medicale des böpitaux den 11 Juni 1870 uppträdde Chauffard sjelf och bad få närmare angifva betydelsen af sitt föregående meddelande om karbolsyran, på det man ej måtte göra honom ansvarig för de öfverdrifter, man satt i omlopp af vinningslystnad (industriel spekulation). Han hade aldrig ansett karbolsyran som ett specificam mot koppor, isynnerhet som han aldrig påstått, att detta medel kunde på något sätt modifiera eruptionsperioden af konfluerande koppor eller verka mot de svåra tillfällen, som kunde tillstöta i denna period, han hade inskränkt sig till att säga, att karbolsyran verkade till att mildra graviteten af suppurationsperioden, påskynda intorkningen, förminska stanken af suppurationen och hämma utvecklingen af sekundära abscesser. I sam ma sammankomst framlade Isambert resultaten af de kliniska undersökningar, som han företagit på sin afdelning för koppsjuka å Höpital S:t Antoine för att kontrollera — Chauffards uppgifter. — Vi citera här följande ur redogörelsen för hans anförande i Gazette hebdomadaire: De af Isambert gjorda observationerna, hvilka utförts med den största omsorg och med de medel till noggrannhet, som vi nu för tiden ega för klinisk forskning, voro olyckligtvis ett ovederläggligt bevis på overksamheten af fenylsyran. I intet enda fall modifieradev pulsen eller temperaturen; den förre vexlade under den sekundära febern mellan 100, 120, 132 slag, den senare vexlade mellan 39 och 41 grader. Arten af krustorna, långvarigheten af suppurationen, äfvensom stanken hafva icke synts det ringaste förändrade eller förminskade af detta läkemedel. Det har vidare ej kunnat förekomma bildandet af sekundära abscesser, Bland de af Iaambert meddelade iakttagelserna anföres ett fall såsom demonstrativt; en familjefar, med fast vilja att botas, underkastade sig att hvarje dag under 10 dagars tid taga den enorma dosen af 10 gram, sedermera hälften af depna dos, och 2zedermera aftagande dos under ytterligare tre veckor. Oaktadt denna behandling, modifierades ej den sekundära febern på något sätt, man måste öppna 100 till 120 subkutana abscesser, och en purulent lunginflammation medförde döden, Då Isambert offentliggjort dessa fakta, har han ej haft annan afsigt än att vetenskapligt verifiera värdet af en behandlingsmetod, framstäld skåsom mäktig, men hvilken hans iakttagelser visat honom vara fullständigt illusorisk.o Desnos föredrog vid samma tillfälle ett arbete, grundadt på hans erfarenhet som läkare vid sjukhuset Lariboisidre. Han framlade en statistik öfver behandlingen af 21 fall af konfluenta koppor. Desnos behandlade 19 med karbolsyra. De återstående 2 behandlades deremot helt och hållet expektativt. Af dessa 2 sistnämnda, som båda voro qvinnor, dog en och en tillfrisknade. De 19 andra behandlades efter Chanffards föreskrifter; Bland detta antal funnos 4 fall af hemorragiska koppor, hvilka fingo dödlig utgång (dessa fall anser Desnos ej böra upptagas i beräkningen, då ingen ansett fenylsyran nyttig mot denna svåra form). Af de 15 kterstående patienterna dogo 13 och endast 2 tillfrisknade. Denna statistik är ju alldeles nedgörande för den af fenylsyrans förespråkare anförda, der fallen hopplockats så godt som ett och ett. Samma resultat hade Desnos uppnått med en enkel expektativ behandling: uppmjukande och narkotiska gurgelvattten för att bekämpa bhbalsflussen, syrlig dryck och afförande lavement. I samma sammankomst af Soci6.6 mådisale des höpitanx meddelade äfven Archambanlt sin erfarenhet från afdelningen för koppsjuka på Höpital des enfants. Han hade haft sammanlagdt 54 fall af koppor. Han hade pröfvat karbolsyrans verkan och likasom Desnos och Izambert funnit henne ej utöfva något det ringaste ioflytande på någon af sjukdomens olika perioder, I Maladies rågnantes finna vi en af Besnier intagen rapport från Negrig i Bordeaux. Neögri6 förestod der afdelningen för koppsjuka på Höpital Pelegrin. Han yttrar om karbolsyrans användnirg: sla gen af de lyckliga resultat, som professor Chanffard erhållit genom karbolsyrans användande, har jag gifvit detta läkemedel, i öfverensstämmelse med havs metod, (1 gram dagligen) åt en ansenlig och oafbruten följd af sjuka. Medlet, som administrerades med stor nuggrannhet och fullständigt tolererades af de sjuka, har icke lemnat de väntade restltäten. Jag här haft den idön att förena karbolsyredrycken med extrakt at kina i dos af 4 gram, Denna blandning, väl fördragen af magen, har icke gitvit mig bättre resultat, än då jag gaf kina ensam. Jag har derför ansett mig nödsakad att afstå från metoden, då medlet var oanvge: nämt för smaken och ej godtgjorde detta fel genom någon markerad verksamhet, Jag har derför återgått till en helt enkelt toniserande dryck, till kinaextraktet. Till sist meddela vi ännu ett aktstycke, som ytterligare på det allra klaraste sätt visar hurodan erfarenheten om karbolsyran i sjelfva verket blef i Paris 1870. Vi hafva redan förut omnämnt, att Besnier, som blifvit anförd såsom ett af de hufvydsakli aste stöden för karbolsyrans utomordentligt kraftiga verkan, och som i början trodde sig finna henne verksam, vi hafva omnämnt, säger jag, att han sedermera alldeles öfver gaf karbolsyran såsom invärtes medel; och detta synes han mycket snart hafva gjort, ty redan i månadsrapporten för April och Maj (Chanffards första meddelande gjordes den 11 Mars) yttrar han sig på följande sätt inför la Socibt6 mgdicale des hppitanx de Paris: Karbolsyra. Sällskapet känner redan resultaten af de försök, som flere at sällskapets medlemmar hafva anstält. De förhoppningar, som Chauffard och efter honom äfven jag sjelf hyste, hafva ej blitvit realiserade, och de af oas, som hafva afdelningar för koppsjuka, hafva snart fännit, att detta medels verksamhet är inskränkt inom mycket trånga gränser och endast framträder vid yttre bruk. Bucquoy har i April månad, då hän ingg 0 gg Äg bruk a mag sjna koppsjuka, sgm vårt angrippa, nu döden följa lika (2 jog om då medlet ej gaf, (Forts.) an —-VÄ—X