Aftonbladet – 15 september 1874, sida 2

nens förtroende blott på grund deratf att han vore för den sjuåriga makten. Den värde hr Bruas tycktes till den grad vara septennalist, att han helt och hållet gjort sig till ett politiskt neutrum. Ty vid ett : förberedande valmöte, som hölls för några dagar sedan, vägrade han bestämdt att gifva ett q svar på frågan, hvilken politik han skulle 1 0 t v s t s komma att omfatta, i händelse Mac Mahon ginge bort. Han förklarade blott, med ett hemskt uttryck af förtviflan i sitt ansigte, att han tillslöte sin tanke för en sådan ryslighet som den frejdade soldatens afgång. Man kunde icke förmå honom att yttra nägot mer. Bonapartisten Berger framträdde med en artig bugning för marskalken; han erkände septennatets nödvändighet och han beandrade Mac Mahons politiska visdom ; men sedan de sju åren gått till ända såg han ingen annan råd än att återkalla den bonapartistiska dynastien, som skänkt Frankrike tjugn år af lycka och välmåga och som åter skulle bereda landet de välsignelser, som det nu törstar efter. Republikanen Mailles uttalanden stodo genom sin klarbet och be stämdhet i den skarpaste kontrast mot de båda andra kandidaternas skrufvade och politiskt betydelselösa yttranden. Maille törklarade, att han erkände marskalkens sjubriga makt och ville se den hägnad genom definitiva institutioner. Republiken, tilllade han, är allas styrelse af alla till väll för alla; den står öppen för alla hederliga män. De mest ifriga skulle i den finna medel att realisera alla sina berättigade sträfvanden och den skulle skaffa de verkligt konservative tillfyllestgörande garantier mot nya revolutioner och mot nya olyckor. Det var äfven allmänt bekant att Maille skulle komma att yrka nationalförsamlingens omedelbara upplösnivg. Maine et Loire var förr ett logitimistiskt departement och lät 1848 representera sig af Falloux. Under kejsardömet valde det alltid officiella kandidater. Så mycket märk-. ligare är det sålunda, att det valt en republikansk kandidat af så bestämd färg som Maille. Märkligt är också, att den bonapartistiske kandidaten erhöll ett så relativt ringa antal röster, blott 25,420 under det Maille erhöll 45,187. Detta nederlag för bonapartisterne måste vara så mycket bittrare, som legitimisterne, hvilka nu äro alldeles ursin: niga öfver att Mac Mahon erkänt Serranos regering, gjort gemensam sak med dem, men ändock icke kunnat hjelpa dem ur en så förkrossande minoritet. Utgången af valet utgör äfven ett svårt misstroendevotum mot septennatet, och det nederlag den förste septennalistiske kandidaten lidit bör för Mac Mahon och haus ministrar blifva en allvarlig fingervisning om den ringa tillit; man hyser. till deras förmåga att återgifva Frankrike lugn och trygghet utan en definitiv och hederlig republik. Kejsar Frans Josefs resa till Böhmen sysselsätter uteslutande Wientidningarna, hvilka än visa sig mycket högmodiga mot czecherne, än röja fruktan för att deras förhoppningar om en omkastning till förmån för dem kunna vara grundade, Kejsaren visade under sitt uppträdande i Prag stor försigtighet och det är allt skäl att antaga, att de svar, han afgaf, voro redigerade af ministrarne,. Den vigtigaste händelse, som egde rum, var öfverlemnandet till monarken af den adress, i hvilken Prags borgerskap uti ett -lojalt språk uttalade sig för, att Böhmens rättigheter måtte bli erkända. Adressen öfverlemnades till kejsaren at borgmästarens ställ!öreträdare, Zeithammer, som vid detta tillfälle yttrade: På borgerskapets i den kungliga hufvudstaden Prag vägnar öfverlemnar jag denna underdäniga adress, som tolkar de lojala känslorna hos invånarne i denna stad, äfvensom våra önsk ningar och böner. Vi bedja eders majestät att mottaga denna adress, till hvilken vi knyta försäkringarna om att vi endast .och allenast sätta vår lit till eders majestäts upphöjda personlighet. På detta svarade kejsaren på czechiska språket: Jag mottager med tillfredsställelse det till mig öfverlemnade uttalandet af min hufvudstads, Prags, hängifvenhet för mitt hus och riket. ILiksom vid min ankomst uttalar jag äfven nu den försäkran, att jag såsom förut, alltid och allestädes skall hafva mina landsfaderliga omsorger riktade på Prags välgång och lycka. Jag väntar att eder gamla stad under lagarnes och de af mig gifna institationernas beskydd skall värdigt gå framåt. Den medborgaranda och den induI striella företagsamhet, som är utmärkande för Prags befolkning, låta mig hysa ett tilllitsfullt hopp härom. — Wientidningarna lägga ster vigt på att kejsaren i sitt svar nämnde de bestående lagarne och institutionerna, Nu bör det således, säga de, vara klart för ezecherne att de måste böja sig under riksförfattningen ech slå bort alla federalistiska griller. OCzecherne vilja emellertid ingalunda framkalla någon revolution, utan genom en på laga väg gjord öfverenskommelse, sådan som de en gå voro nära att åstadkomma, erhålla en dem berättigad ställning inom monarkien. Hänvisningen till lagarne är derföre alldeles icke någon afvisning af cxzechernes önskningar. De tyska kanonbåtarnes kryssning vid den spanska kusten har, som man vet af telegrammen, åter gifvit anledning till en konflikt med carlisterna, denna gång af en allvarligare natur än den oskadliga beskjutningen af Guetaria, Två tyska matroser, som hade lemnat ett af fartygen i en båt, synas hafva blifvit från land skjutna af carlisterna, och den tyske eskaderchefen tog derefter repressalier genom att bombardera den lilla köpingen Zarous i närheten af S:t Sebastian, Om än denna underrättelse kommer att väcka sensation i Tyskland, är det dock icke troligt, att den tyska regeringen deraf skall låta förleda sig till en väpnad intervention, och det fram träder allt tydligare, att kanonbåtarne ickel hlott äro oförmögna att utföra sin uppgift att skydda tyske undergåtar, mtan fu icke ens kunna utöfva ett moraliskt infly tande genom sin närvaro i de spanska farvattnen. Såväl England som Österrike hafva i tid insett det kinkiga i situationen och antingen afhållit sig från att sända fartyg till de spanska kusterna eller låtit hemkalla dem, och den franska regeringen har, så vidt man vet, följt detta exempel, Vi omtalade för någon tid sedan, att oroligheter egt rum i den lilla staden Xion i preussiska Posen i anledning af installerandet af en mot biskopens och domkapitlets vilja utnämnd kyrkoherde vid namn miljtärmakt, men tta dagar se ös af albin Hloznlsvaki tha Jarucin offentligen i 2000 personers närvaro lyst i bann. Dekanen besteg predikstolen, på hvjlkon ett ljus brann, och för; klarade att den nye Kyrkoherden hånåt alla a lagar och trots alla varningar med våld inträngt i templet i Xion. Derför