Aftonbladet – 14 september 1874, sida 3

tropiska hetta hafva gjort behofvet kännbarare än någonsin. Ett ännu mer påfallande behof — ty det rör här ej beqvämligheten ensamt, utan äfven säkerheten till egendom, ja kan hända till och med lif — är det af vidare korridorer och särskilda kapprum, Liksom vi ofvan anfört några anmärkningar af en teatervän, så tillåta vi oss här att erinra om en af en teaterkund insänd uppsats i detta ämnö, som stod -att läsa i Nya Dagligt Allebanda n:r 252 för förlidet år. Der afgåfvos i förevärande afseende några ganska praktiska förslag, nämligen att i Stora teatern förändra schweizeriet i ingången från Arsenalsgatan till kapprum för amfiteatern och parketten samt biljardena 1 trappa upp till ett dylikt för första och andra raderna, För denna anordning, medelst hvilken måhända äfven önskningsmålet om en foyer skulle kunna vinnas, be höfdes knappt mer än borttagandet af en vägg och försakandet af de hyror, som schweizeriet och biljarden inbringa, en förlust som teatern under närvarande goda konjunkturer mer än väl kunde stå ut med. Ån lättare kuode ett kapprum inredas i Dramatiska teatern, der ett stort rum finnes midt i nedre förstugan, till hvilket leda trenne dörrar och som nu, efter hvad man vagt 088, ej begagnas till aunat — än vedod. Såsom motiv för önskvärdheten af dessa förändringar nämner teaterkunden dels obehaget af trängseln i de smala korridorerna, der mellan kappraderna å ömse sidor två personer endagt med plats kunna komma om hvarandra, dels osäkerheten att med de nuvarande bristfälliga anordningarna återfå sina öfverplagg, säsom exempel hvarpå anföras de icke. sällsynta stölder, som ske i teaterförstugorna. Vi vilja tillägga ett ännu mer talande, Enligt några statistiska beräkningar, som vi hafva sett någonstädes, skall, i fall vi ej missminna oss, en teater brinna hvart femtionde, liksom ett kruthus hvart tionde är. Vår Stora teater, som fall