Aftonbladet – 14 september 1874, sida 2

STOCKHOLM den 14 Sept. Den 7 dennes har en kongress af medlemmar af Internationale sammnianträdt i Bruxelles. Mötet kommer att räcka till den 19 dennes och de frågor, som skola behandlas äro följande: Hvem skall öfvertaga ledningen af den nya sociala institutionen och hurn skall denna ledaing utöfvas? Är det icke nödigt att dea au sammanträdande allmänna kongressen ställer ett manilest till alla arbetare och arbetareföreningar, afseende att gifva dem klara upplysningar om karakteren af de strider, som egt rum i skötet af Internationale och att reddela derh de grundsatser, på hvilka föreningens organisation hvilar? Skulle det ej vara ändamålsenligt att välja ett enda språk för brefvexlingen de särskilda afdelnisgarna emellan? — Enligt en korrespondens från Bruxelles till Nationalzeitung antar man för gifvet att Internationale icke skall blifva re organiserad. Hela föreningen tyckes nu ock ha blifvit reducsrad till en skugga af sin förra, verkliga eller skenbara betydelse. Väl sökte federalisterne 1873 på kongresten i Geneåve att till en ny förening, som skulle vara oberoende af det till Newyork öfverflyttade generalrådet, sammanföra de internationalister, hvilka affallit från Karl Marx, men deras sträfvanden rönte föga framgång. Ehuru man på nyssvämnda kongress antog nya statoter, kunde detta dock ej förhindra att allt flere medlemmar ntträdde.. För närvarande finnas många af Internationales af. delningar endast på papperet, och det är rätt karakteristiskt att det, i det tätt befolkade industrilandet Belgien, icke finnes mer än 200 internationalister på omkring 5,000,000 menniskor. Den Internationale, om hvilken här talas, är visserligen den förening, som 1873 bildades i Geneve på federalismens grundval och utan medverkan af auktoriteterna, det vill säga Karl Marx vänner; men hvad åter dessa beträffar — hvilka endast erkänna generalrådet i Newyork såsom föreningens styrelse — tyckes förhållandet vara ännu ofördelaktigare. Det är ocksä ett faktum, att generalrådets förläggande till Amerika, ett beslut som fattades 1873, gifvit Ioternationale ett svårt slag. Karl Marx motståndare förutsågo äfven detta och uttalade tydligt nog, att ett sådant beslut blott skulle hafva till följd att splittra föreniagen i två vanmäktiga grupper. Men äfven andra inflytelser förklara Internationales nuvarande förfall. Vi påminna om förbudet mot föreningen i Frankrike och om arbetarnes stigande likgiltighet för Internationales lycksalighetslära, Times för den 10 dennes innehåller en korrespondens, som upplyser, att kongressen räknar fjorton delegerade, af hvilka en från Tyskland, en från Frankrike, en från Spanien, en frän Schweiz och en från Belglen, som uppträder å Spaniens vägnar. Senare fick en ryss, som var rekommenderad af en landsman i Geneve, tillåtelse att taga plats i kongressen, så att den nu räknar femton medlemmar. Det första offentliga sammanträdet hölls på aftonen förliden tisdag i en ölrestauration under presidium at den belgiske delegerade, som uppmanade med!emmarne att taga till orda. Då ingen efterkom denna uppmanivg, började han sjelf utveckla, hvad Internationale hade uträttat i Belgien. Han sade, att föreningen förut utvecklat en verksam propaganda genom att hålla stora offentliga möten, men att man under förlidet år mer sysselsatt sig med den inre organisationen. Federalrådets säto hade blifvit flyttadt till Verviers, der ett verkligt fabriksproletariat finnes, och man hade uttagit nya regler för att sätta associationens arbetare i verksamhet, I den reaktionära staden Antwerpen hade Internationale gjort sig populär genom att arrangera nöjen och utflygter. I Bruxelles hade man organiserat sig på ett sätt, som ingifvit bourgeoisien stor skräck, och i koldistrikten hade grufegarne och jernvägsegarne framkallat en strike, som slutat lyckligt för Internationale, I Val de Vedre hade man haft en olycklig strike, som dock hade visat till hvilken hög grad solidariteten mellan arbetarne vore utvecklad. Polisen hade haft lust att framkalla oordningar, men väfvarena och spinnarena hade dragit försorg om ordningens upprätthållande och det hade icke lyckats myndigheterna att få tag iett enda offer. I Bormage hade intriganter vållat någon oro, dock utan att skada Internationale. . I Gent hade gjorts betydliga framsteg och i Belgien hade Internationale blifvit en makt. Den delegerade från Schweiz anmärkte, att i monarkiska land trodde arbetarne att en republik skulle underlätta arbetets emancipation, men efter hvad man