Aftonbladet – 12 september 1874, sida 3

Gaillard. Denne herre dref öppet med hela historien, hvilket föreföll många högst opassande; ty hur skulle han kunna förklara uppkomsten af svafvelskällan, hvilken icke funnits till förr? Hr Gaillard medgaf, att källan icke funnits till förr, men han vägrade absolut att tro på ett underverk — dock lät han härvid förstå, att han var republikan och fritänkare. Och detta betog naturligtvis hans yttranden all betydelse, utom det att de bragte mairen, underprefekten, presterskapet och alla troende i harnesk mot honom. Presterskapets hållning var emellertid i detta hänseende, som :i alla andra, ytterst försigtig. Kyrkoherden, som sändt ett ilbud till biskopen om saken, erhöll befallning att icke taga partii striden, utan lugnt afhöra vitnesintygen och låta tiden verka. Kyrkoherden lydde och hade icke skäl till ånger med afseende på resultatet, ty innan veckan var slut, hade en mängd personer: gamla fruntimmer, nunnor, skolbarn och åtskilliga fullvuxna bönder infunnit Big och svurit, att de sedan någon tid märkt underbart glänsande ljus skimra öfver träsket, under det några gamla fruar, som skyndat sig att dricka vattnet i källan, förklarade att de ögonblickligen blifvit befriade från mångårig reumatism, Men medan dessa förklaringar höllo invånarne i Gobemouche i ett tillstånd at elektrisk oro, medan nunnorna i Roses och Maries skola dag och natt brände vaxljus och medan en utmärkt kemist, som undersökte den nya källans egenskaper, förklarade att vattnet vore kraftigast mot hudåkommor — erhöll den ovanligt skeptiske hr Gaillard besök af postbudet, som, efter att försigtigt ba stängt dörren, tog fram laterna-magicafodralet och blinkade — hvilken blinkning! Den stackars karlen trodde, att han skuile göra br Catillard alldeles handfallen; men döm om hans förvåning, då denne herre genast fattade honom vid armen och triumferande förde honom till mairiet, der han, så fort han fick syn på mairen, skrek: Här, hr maire, ha vi nyckeln till hemligheten — någon har