blott några glas bränvin, punsch eller konjak för att NE känna sig som fulländade sportsmän. ed ett öfvermod, som yttrar sig iskräflande ord och åtbäfvor, utmanas till kappköring, de arme hästarna misshandlas tills de anstränga sig till det yttersta, och så bär det afi brinnande fart. Mötas gående eller åkande, må de se sig för, att de ej bli öfverkörda. Ofta sluta dessa kappköringar med vältning. I lördags middag egde en sådan kappköring rum på landsvägen mellan Karlshamn och Asarum. Den ena vagnen välte nära vid Kristineberg. Så väl bonden som qvinnan, som åkte med, slogo sig så att blodet flöt längs kinderna. I måndags egde en annan kappköring rum. Smeden Joh. Appelqvist från Granefors (känd på orten) hade jemte flere andra varit vid tinget i Hoby. På emvägen hade förfriskningarintagits. Appelqvist hade så länge retat en bonde, att denne slutligen körde i kapp med honom, med den ledsamma påföljd, att vagnen välte ej långt från Brorstorp. Så väl bonden som en yngling och ett fruntimmer, hvilka åkte med honom, slogo sig så, att de miste sansen, hvilken dock: snart återvände. Appelqvist, som kom efter, fruktade måhända att få stryk af bonden, så fort denne kom på benen; han hoppade derför af sin vagn och sprang inåt skogen. Den 8 sistl. Augusti sammanträffade bonden Adam Karlsson från Jernemåla i Allmundsryd socken med torparen Ola Eskilsson i Rumpeboda af Asarums socken å Möllegårdens gästgifvaregård, der de efter intagen förfriskning kommo i gräl och slagsmål. På den senares uppmaning tilldelade drängen Ola Hansson från Rumpeboda Adam Karlsson ett slag i hufvudet med en bössa, så att kolfven brast, hvarefter Ola Eskilsson med bösskolfyven tilldelade Adam Karlsson, som var sanslös, ytterligare tvenne slag i hufvudet, drog honom på marken och misshandlade honom på flerehanda sätt. Ola Hansson, som den 18 Angusti blef häktad, erkände inför Bräkne häradsrätt sanningsenligheten af vitnesberättelsen, men Ola Eskilsson, som vid ransakningstillfället var öfverlastad, bestred vitnesberättelsen. Vitnena omnämnde dessutom, att den slagne, som nu är på bättringsvägen, synes efter våldet hafva blifvit rubbad till förståndet. I