Aftonbladet – 12 september 1874, sida 3

budet på alldeles samma ställe upp det sönderslagna fodralet till en laterna magica. Men denpa morgon började en dag, som af ödet var bestämd att blifva för alltid minnesvärd för Gobemouche, denna försvinnande stad, som vi redan beundrat. Mot middagstiden kom Gaillard till mairiet, i ett synbarligen något upprördt tillstånd, och tillkännagaf, att han på morgonen upp: täckt en varm svafvelkälla vid stranden af sitt träsk; och för att bevisa sitt påsthende, framtog han en butelj fyld med vatten ur källan, hvilket mairoen och hans skrifvare smakade på, Ryktet om denna nyhet spred sig hastigt i staden, men som svafvelkällor icke äro sällsynta i Frankrike, förorsakade underrättelsen om denna upptäckt icke någon synnerlig uppståndelse, förrän på efter middagen ett annat och mycket mer öfverraskande rykte spred sig af innehåll, att Jungfru Maria visat sig qvällen förut för Rose och Marie på precis samma ställe, der källan nu flödade. Nigot och hans hustru hade hade hela qvällen setts ströfva omkring utanför kyrkoherdebostället, likasom hade de varit rädda för att gå in; men då de hörde talas om hr Gaillards upptäckt, hade de tagit mod till sig och gått in till kyrkoherden för att berätta honom, i rädda ordalag, hvad som tilldragit sig. Kyrkoherden, som blef mycket förvånad, tog dem med sig, jemte deras två barn, till mairen för att förhöras af honom. Den sistnämde skyndade att tillkalla fredsdomaren och underprefekten; men medan dessa betydande embetsmän anstälde förhör om underverket, infann sig en vallgosre — en mycket enfaldig pojke och som således var ur stånd att ljuga. Han hade legat under en häck föregående natten och sett hela synen samt bekräftade hvar enda detalj af Roses och Maries berättelse, Det torde emellertid knappast behöfva anmärkas, att vi med afeeende på underverk lefva i en otrogen tid och att sålunda för hvarje invånare i Gobemouche, som trodde på synen, fans en annan, som hånskrattade ät den; men den störste gyckelmakaren var hr