vos af unga damer i elegant nå6gligå och med håret upplöst i lockar kring axlarna. Vid morgonens solsken och mera sansade tankar offrades visserligen flertalet af dessalofsånger visligen åt lågorna, men några få hittade likväl vägen till posten och derifrån till — mr Algernon Lambzs händer! Som hans namn röfverallt varit tillkännagifvet och annonsen icke återtagen, betviflade nämligen ingen att det var han som låtit böra sig. Lidande af ett våldsamt anfall af influensa, insvept i kallvattensomslag och flanell, med svullna ögon och röd näsa — ett offer för homöopati, hydropati och sin värdinnas ömma, moderliga omsorger — hållen på låg diet, bestående af hafresoppa och ölost, betraktande den yttre verlden genom en svår katarrs töckenmedium och med bitter misantropi i hjertat — hvilken penna är väl mäktig att under sådara förhållanden tolka mr Algernon Lambs känslor, då han öppnade och läste de ömma: skrifvelserna? Först smickrad, derefter förvirrad, slutligen bestört och anande sanna förhållandet, ringde han, Värdinna, kallvattensomslag och hafresoppa företedde sig på en gång. Vet ni hvem som predikade i mitt ställe i S:t Mark ? Ja, sir, det gjerde mr Thornton. Mr Thornton? Omöjligt! Jo, sir, det var verkligen mr Thornton, Kyrkoherden i 8:t Mark, mr Nicholson, har varit här för att tacka honom för hans vackra tal. En så ansenlig kollekt, säger han, har icke på många år influtit, icke sedan en svart man predikade, hvilken förut hade varit kannibal och ätit upp flere missionärer. Men som mr Thornton redan hade rest, gick kyrkoherden till mr Cheerman, sir. (Forts.) j