STOCKHOLM den 12 Sept. Den som med uppmärksamhet följer nyeterna för dagen i den offentliga pressen, ch bland desga jemväl dem, som angå föröfade brott, mottager understundom det inryck, att för något visst tidskifte det syes som vore en rubbning inträdd i de af tatistiken uppdagade lagar för händelseras fördelning på sådant sätt, att medeltaen för en viss art af händelser — äfven ådana som synas de mest abnorma och tillälliga — blifva för vissa tidskiften i det lira närmaste desamma. Någon gång häner ock, att så verkligen är förhållandet och tt man jemväl kan lätt och säkert uppvisa le orsaker, gom alstrat den anmärkta afvielsen. Så t.ex. har erfarenheten ådagalagt, tt brott mot eganderätten blifva talrikare under tidskiften, då arbetslöshet eller fellagna skördar bringa en större del af beolkningen i betryck eller nöd. Vid anåra illfällen deremot, då det velat synas som m ett dylikt förhållande vore för handen, an föreställningen derom möjligen bero jerpå, att några särskilda omständigheter äst en större uppmärksamhet än vanligt rid några begångna förbrytelser, I alla hänlelser är det rådligt att icke förhasta sig i sitt mdöme, hurnvida ett abnormt förhållande unler en viss tidpunkt är för handen eller ej. att tillförlitligt evar på frågan lemna först le fullständiga statistiska öfvorsigterna, som ipptaga såväl de fall, hvilka af en eller anlan orsak blifva mera och allmännare benärkta, som dem, hvilka varit af beskaffenet att blifva mindre uppmärksammade och mtalade. Vi ha velat förutskicka denna erinran, in1an vi gå att yttra några ord i anledning leraf, att just under den senaste tiden våra idningar haft att förtälja om så många i lika delar af landet föröfvade grofva brott, stt man lätt kunnat af berättelserna om dem mottaga det intryck, att vi befinna oss i ett idskifte då vissa arter af gröfre brott framsräda så att säga epidemiskt. Vi vilja boppas och antaga att så icke är förhållandet, atan att, på sätt vi nyss antydt, det må vara le synnerligen upprörande omständigheterna vid brottens föröfvande — såsom exempelvis vid morden å ingeniören Upmark och hang körsven — som väsentligen bidragit att framkalla detta intryck, för så vidt det : nu särskildt varit föranledt af uppgifterna om föröfvade mordgerningar. ; Deremot befara vi, att det verkligen i vissa delar af landet står ovanligt illa till, för ögonblicket, med den allmänna säkerheten, och , att orsakerna dertill äro lika lätta att påvisa som det torde blifva svårt eller åtminstone brydsamt att undanrödja dem. Det lärer icko undfallit nägon, att bland våldsverkare, som under senare tid blifvit förvannpa eller misstänkta att hafva på ett ; eller annat sätt stört den allmänna säkerheten, hafva jernvägsarbetare intagit ett mycket framstående rum. Detta sammanhänger helt naturligt med den omständigheten, att de på så mångfaldiga ställen i landet pågående jernvägsbyggnaderna sammanföra stora skaror af i allmänhet ungt och kraftigt folk, som, undandragna hemmeng och hemorternas helsosarsma och tyglande inflytande, utsättas för alla de frestelser till utsväfningar och öfverdåd, som ett kringflackande lefnadssätt och umgänget med mindre välartade bland arbetskamraterna kunna medföra. Olägenheterna af sådana lösa arbetareskarors sammanförande under omständigheter, som göra det ytterst svårt att bland dem upprätthålla någon manstukt — förutom den oundvikliga, som står i samband med sjelfva arbetet — eller några ordnade lefnadsförhällanden, hafva länge varit anmärkta och öfverklagade, hvarföre också, medan ännu kommenderingar ur indelta armån användes vid statens jernvägsbyggnader, det ansågs för en synnerlig fördel för de orter, inom hvilka der pågående arbeten anförtroddes åt sådana kommenderingar, hos hvilka den vederbörligen upprätthållna militära ordningen bibehöll en god anda och ett godt uppförande. Redan på 1850-talet hade förhållandet ådragit sig statsmakternas uppmärksamhet, och på grund af en riksdagens framställning utfärdades den 12 Febr, 1858 en förordning, som afsåg att gerom föreskrifter om beredande af nödig religionsoch sedevård åt den personal, som användes vid större arbeten, i någon mån afvända det öfverklagade onda, Denna förordning, som för öfrigt endast handlade om arbetare vid statens egna eller med statsbidrag understödda företag, har emellertid, så vidt vi veta, förblifvit en död bokstaf. Det är väl möjligt att dess stadganden derom, att prestbetyg, Bådagaläggande att arbetssökande äro af förntingångna förbindelser i hemorten oförhindrade att erhälla anställning vid allmänna arbeten, blifvit vid statens jernvägsbyggnader iakttagna, men om öfriga åtgärder, som afsåge upprätthållandet af den sedliga andan hos arbetareskarorna, ha vi deremot ingentiog sport. Också upptogs frågan vid nästlidet års allmänna kyrkomöte genom en af domprosten Sonden väckt motion om sådant tillägg till förberörda k. förordning af 1858, att den dels icke måtte, såsom dittills, förblifva vanmäktig, dels ock dess bestämmelser utsträckas äfven till arbetare, anställda vid företag, som utfördes utan åtnjutande af statsbidrag. Hr Sonden önskade såväl skärpta bestämmelser i afseende å företeendet af prestbetyg, dem han ville hafva uppvisade för pastor i den församling, der arbetet påginge, eller för stationspredikant, om sådan funneg anstäld, som ock att föreskrifterna rörande själavården blefve så formulerade, att det skulle blifva ett vederbörande presterekaps bestämda åliggande att åt ifrågavarande arbetare egna all den vård, en pastor bligger, Det kyrkomötets utskott, som hade att yttra sig öfver motionen, erkände dess behjertansvärda syfte, men yttrade allvarsamma betänkligheter mot möjligheten af förslagets genomförande och faran af att, särskildt genom de föreslagna stadgandena rörande prostbetygen, endast framkalla lag: öfverträdelser, allt för talrika att kunna beifras. Utskottet framhöll vidare hurusom, då arbetsföretag af större omfattning numera bedrifvas ilandets alla delar, istänligt växande antal, stundom helt nära, nästan blandade om hvarandra, den frie arbetaren vandrade från det ena arbetet till det andra, från den ena arbetsstationen till den andra, alltefter som han funne för sig fördelaktigt, och utskottet tillade, att ehvad man än härom tyckte, vore förhållandet ett faktum, som man af politiska och statsekonomiska skäl icke torde. : böra försöka att ändra, om sådant ens numera vore möjligt, utan hvars skadliga följder man endast kunde söka mildra eller, så vidt sig göra läte, förekomma, I detta afseende bygde utskottet sina förhoppningar oå nitet dels hos presterskapet i deförsamingar, der arbaten påginge, dels hos prestmän, som kunde sättas i tilifälle, att helt och rållet egna sin tid och sina krafter åt