Aftonbladet – 10 september 1874, sida 3

ledes henne och jag är bereda till. hvarje 4 nogen, Kom mitt högtidliga löfte att älska och vårda henne kan medföra, Kunde jag svika a ung, värnlös flickas förtroende; unde jag såra hennes finaste qvinliga käns: lor och fegt draga mig tillbaka af omsorg för min egen, husliga lycka; vore det också med detsamma slut med mitt lif; tyen mans verkliga Nf är hans heder — deg tillhör andra och öfverlefver honom, medan deremot hans lycka, såsom hans mera Porsonliga egendom, dör med honam,s Godt; jag har uttalat min tanke och detta är åtminstone en tröst. Gitve Gud aft du aldrig må få anledning ångra ditt besloat.s 3 Amen. Jag erkänner mig sjelf Kelt och hållet ansvarig för hvad som kommer att ske, och hyser jag någon fruktan, så är det för henne, icke för mig. Hade jag fnnnit någon annan, fullt ändamåleenlig utväg att hjelpa henne, skulle jag icke föreslagit henne att föröna sitt unga lif med mitt. Men det är som ni sjelf sade; hennes natur är ovanlig; stackars barn! on vill hoppas att -hon aldrig skall få skäl att ångra det förtroende, hon satt till mig. Gadär mitt vitne att jag vill göra mitt yttersta för att befrämja henies lycka, att jag med öm skonsamhet vill glömma heanes brister, hvilka de än må vara, för minnet af den smärta jag en gäng, fordom, tillfogade den oskyldiga och värnlökå. ,; De sista orden, hvilka uttalades med sakta röst, snarare till honom sjelf äntill hans khörarinna, gåtvo denna icke så ringa ämne till undran. Efter en kort stunds tankfullhat tillade han med gladäre röst och blick: Sedan saken skledes nu är afgjord, återstår för mig endast att anbefalla min unga fästmö i er ömma vård, tills jag Bterkom