Aftonbladet – 10 september 1874, sida 3

menskliga lifvet gäller det, att den, som ick vill gå framåt, gär tillbaka. Bland de teologer i våra dagar, som i sil totalåskådning väsentligen stä på kyrkli ståndpunkt, saknas icke sådana, som ins och framhålla de för det religiösa lifvet för störande följderna af det stela fasthållande vid dogmen, I fråga om frälsningen oci Kristi verk yttrar den berömde kyrkohisto rikern Hagenbach i sitt nyligen på svensk: utgifna arbete Om tro och otro följande tänkvärda ord: Ocksä just här på denn: trons heliga mark har ds förnumstigas för stånd i sin ifver att vilja allt bevisa oft: gjort tron mera skada än gagn, när mal nemligen dragit in återlösningens hemlig het på demonstrationens, eller rent af på rättsvetenskapens, område och sålunda med grofva händer oskärat den underbara fä gring, som hvilar öfver vår tros högsta my sterium. Några af de tillämpningar, som den inre missionens predikanter göra af försonirgs läran, äro af en för den sunda känslan rent af vidrig karakter. Vi erinra blott om ytt randen sådana som dessa: Du skall veta. att han ej har något emot, att 4u sätter dig ned och äter af det slagtade lammet, honom till ära och pris; det är han sjelf, som uppväcker hungern. Tänk hvilket gästa bud detta är! Vi få klart vin och fett och merg; Detta klara viv, der ingen drägg uti är, är det välsignade blodet, som rann för oss på Golgathä! Är man sjuk, så behöfver man dricka af detta blodet för att blifva frisk; är man död, så behöfver man det för: att blifva lefvande. -— — Jesu blod är icke blott en föda, det är äfven ett helande och lifgifvande medikament. Tegner kallade i ett af sina nyligen utgifna bref den kyrkliga uppfattningen af försoningen en slagtarid. Sådana framställ ningar af densamma, som de här avförda skulle man kunna kalla: ett alster af en menniskoätares fantasi. Den skefva uppfattaing af gerningarnas betydelse, af trons väsende och af Kristi verk, som gör sig gällande hos den inre missionens predikanter, står i det närmaste samband med deras uppfatining af saligheten, om hvilken vi härnäst skola tala.