Aftonbladet – 10 september 1874, sida 3

, härdade, Iandtliga lif, ni här för, friska, oh ade, 4 nätlten. IH ak jen och hvilket sys 7 at är li! a istaden snart skulle taga lifve. pts födda och uppvuxna nigce. Aha jag förstår! Och för att rädda henne från en för tidig graf, gifter du dig med henne och uppoffrar: hela ditt lif. Och till gengäld får du hvarken kärlek eller tacksamhet, ty af den förra är hon icke mäktig, och du skulle icke ens förmå lära henne hvad som menas med den sistnämnda, enär hon icke har hjerta att förstå det. Icke hjerta! hör du hvad jag säger dig, James Cameron? Hunden, som ligger vid dina fötter och slickar den hand, som ger honom födan, har mera hjerta och känsla än den milda, vackra, undfallanda varelse, som du har valt till din hustru, Ja, du må gernä rynka ögonbrynen. Åh slarf, kära Jamicl hvad äro dina vreda miner emot din fars vrede, och jag trotsade likväl både hans ord och blickar för din skull; — jag sade honom rent ut att jag aldrig mera ville sätta min fot inom hans dörr, sedan hans ende. son blifvit utjagad genom den; — jag gjorde det heller icke. en han hyste ändå intet agg emot mig, stackars man, ock skickade ofta hit Lucy. Och ett år före hans död, då jag var ganska sjuk, kom han sjolf och då gjorde vi upp saken med hvarandra och togo hvarandra i hand. Det var sista gången jag såg honom, Vid de första orten, Hoiika Aterkallads förflutna stunder af bittra tvister och störd hemfrid, erfor Cameron en. plågsam känsla och blodet rusade upp i hans ansigte. Den hederliga och icke synnerligen grannlaga miss Debörab, som var van att med sträf ärlighet bshandl: förhållanden, som ej kunda föråekas, kunde ej heller denaa stund med sin känsla för det passande beträda minnets