Aftonbladet – 10 september 1874, sida 3

Doktorn sade ej något om huru detta be vis på vaknande ömhet på en gång rörd och behagade honom, men han steg genas af hästen, kastade tyglarda öfver ena armen bjöd Winifred den andra och på detta sät begåfve de sig fram till boningshuset: Innar Cameron ledde sin häst till stallet, frågade han Winifred, om hon ville promenera 6t slag tillsammans .med honom; hon borde endast först gå efter sin schal och hatt; Hon biföl! detta med stor ifver, ilade fort upp och åter ned för trappan samt var till. baka hos -honom rodnande och andfådd, innan han hunnit till ställdörren, Ack, bry dig ej om hästen, utbrast hon: jTimes tar nog vara på honom. . Jag är så rädd, att tant skall ropa på mig. O, hvad jag är glad, att dw kommit hem! Du kan aldrig tro hvad jag är led vid äppel-gelt! Äppel-gel, upprepade Cameron tankspridd; äppelgele!v Ja, tant säger, att då jag.nu snart blir gift, bör jag något förstå mig på hushällning, och derför tänker hon, medan. jag är qvar här, lära mig:alla mina pligter och sättet att sköta mitt hushåll. I dag visade hon mig huru man gör äppel-gele, men i köket var sk hett och luktade äpplen så grufligt starkt, att jag kände mig verkligt sjuk; Och jag brände mig på fingret och äpplena blefvo äfven brända — jag är ganska säker på att jag inte kan göra det-ändå; det förefaller sh fasligt svårt, Tycker du mycket om äppel-gel62 fire och . Frågan åtföljdes af en bedjande -bliek som bättre än ord sade: Ack, var så god och säg nejl . sÄppel-gel6! Sadedu äppel-gel6, min vän ? Jag äter, aldrig sådara saker. Doktorn, som hade hört endast föga ar hvad hon sagt, och syarat på hött. fe70 till