Aftonbladet – 10 september 1874, sida 2

STOCKHOLM den 10 Sept. Med anledning af våra anmärkningar för några dagar sedan om ett tillansökan kungjordt lektorat i teologi och hebreiska har man från vederbörligt håll velat påpeka följande omständigheter, nämligen att den något öfverraskande kungörelsen utgått från vederbörande domkapitel, ej frän ecklesiastik-departementet, hvilket senare man ansett möjligen kunna blifva med dessa saker mindre förtrogne läsares slutsats, eftersom vi antydt, att kungörelsen tycktes vitna om en återgång från k. m:ts länge sedan meddelade bifall till förslaget att från elementarläroverken utesläta hebreiskan; att, om hebreiskan uteslutes från den i fråga varande lektorsbefattningen eller från andra med samma undervisningsskyldighet (teologi och hebreiska), något annat läroämne måste med teologi förenas — emedan enligt läroverksstadgan två undervisningsämnen skola vid ledighet uppgifvas — och att en sådan förening näppeligen torde lända det ämne till fördel, som varder med teologien i en hand förenadt; att frågan om lämpligaste fördelningen af undervisningsämnena mellan lärarne, i sig sjelf vansklig och föremål för ganska skiljaktiga meningar, så väl redan varit som fortfarande är under behandling; att hon ej kan slutligt lösas annat än i samband med ny normalstat, och att ett steg i denna riktning afsågs med det vid sista riksdagen fallna förslaget rörande rek: torsembetet. Dessa meddelanden, som vi hoppas hafva riktigt återgifvit, föranleda från vär sida några påminnelser. Naturligtvis veta vi mycket väl, att det icke är k. m:t som för: fattat annonsen om det hebreiska lektoratet, utan att domkapitlet i Lund å dragande kall och embetes vägnar beredt oss denna öfverraskning. Men då k. m:t, som ett och ett halft år förut gillat förslaget om he breiskans fullkomliga förvisning från ele: mentarskolorna, sedan dess ej meddelat dorakapitlen de föreskrifter, ännu mindre kungjort de ändringar i läroverksstadgan, som beslutet påkallar, har denna bötänksamher förefallit oss betänkligt lik ett återtåg. Den här ofvan anförda invändningen, att man, derest hebreiskan uteslutes, måste med teologi förena något annat läroämne, hvilket vore kinkigt, är alldeles betydelselös. Ty skollagen anvisar ju redan andra ämnen att förena med teologi i en lektörs hand, och statskalendern utvisar, att en sådan förening flerestädes egt rum: är det väl, fråga vi, nödigt att i Lund förena hebreiska med teologi, då man t. ex. i Nyköping kunnat med teologien förena filosofi och svenska, då man i Vesterås — om vi eljest få tro statskalendern -— icke ålågt: teologie lektorn något annat lärvämne, än teologi, o. s. v.2 För öfrigt, om man fruktar att andra läroämnen skola blifva lidande på före: niogen med teologi, synes det oss som man just borde skynda sig att gå från ord till handling. med det länge sedan fattade beslutet om hebreiskan, När nemligen det stadgandet blir upphäfdt, att teelogi hälst förenas med hebreiska, varder det naturligtvis hödvändigt för alla aspiranter till ett teologiskt lektorat att äfven i andra ämnen förvärfva sig de af läroverksstadgan fordrade grundliga insigter, och således blir utsigten för dessa andra ämnen, som man säger sig ömma för, men som man emellertid flere gånger varit nödgad ätt förena med teologien, bättre från det ögonblick, då förvisningsdomen öfver hebreiskan utfärdas. Är nu ingen återgång k bane, fasthåller man verkligen det i Jan. 1873 fattade beslutet, så skall väl dessutom någon gång början ske. Är det i sig sjelf bet nkligt att förena teologi med något an nat läroämne, än hebreiska, så lär detta betänkliga existera lika väl t. ex. 1884 som 1874, lika väl vid elementarskolan i Nyköping, som vid den i Vesterås. Och om man nu, såsom oss meddelats, icke tänker vika för denna betänklighet, hvad är det man då väntar på? Det heter vidare, att den rätta ämnesfördelningen är svår, föremål för olika menin gar, samt fortfarande under behandling. Icke heller deruti; att man ej ännu slutligt afgjort huru de läroämnen böra grupperas, som för framtiden skola i elementarundervisningen ingå, ligger minsta skäl att hädanefter tillsätta lärareplatser i ett ämne, om hvilka man beslutit, att det — icke-skall tillhöra elementarundervisningen. Hvad slutligen angår en framtida nor malstat, så torde den, medan läroverken befinna sig i ett flerårigt öfvergångsskede, ännu länge nog låta vänta på sig. Det är för öfrigt avart att inse, i hvad samband den framtida normalstaton står med den från elementarundervisningenufdömda hebreiskan, som ju är en ren abnormitet i elementarundervisningen. -—