Aftonbladet – 9 september 1874, sida 3

I mycket lugnt och bestämdt om en bröllops Jinr, som om dena vore hennes ovilkorligs rättighet. Nå, nå; den lilla värnlösa bru Iden skulle ej behöfva gråta ännu en gång och i alla fall — denna begäran var nu in. gen ovanlig sak; unga damer ansågo det nä stan höra till regeln att göra en liten rega efter bröllopet, ville han minnaz; det hade blott aldrig fallit honom in, att Aan också skulle få något att göra med dylika därskaper. Hvad skulle hon säga om att till bringa en vecka i Brighton? — frisk och od Inft, synnerligt helsosam plats; eller skulle hon tycka mer om en tur i Skottlagd eller Wales? — kanske en utfykt till Cornwalle vildt sköna kust? eller — Men Winifred afbröt honom utan krus a pp aman sig gonast och afgörande för aris, s Åter ett nytt ämne till obehag för Camerons känslor och fördomar, Bland alla ställen i verlden var väl Paris det som minat anstod honom — denna stad med sina lysande nöjen och förströelser, i hvilka hans stränga, religiösa grundsatser nekade honom att deltaga. Som Winifred syntes böjd för en färd till fasta landet, föreslog han henne att da skulle besöka Belgiens intressanta, gamla städer, Italien, Venedig och Tyrolen, eller om hon så önskade, Sverigo och Norge. Men hon var icke nöjd, skakade på hufvudet, förklarade att hon afskydde gamla städer, rniner och berg, att hon skulle dö af köld i Norge och slutade sitt tal med att höja sina stora sorgsna ögon till honom med en blick, som han ej kunde emotstå; hon bad om att få komma till Paris och derför blef det afgjordt, att man skulle resa dit. Via inträdet i förmaket funno de frukost. bordet och miss Deborah väntande på dem. Vid ett annat tillfälle skulle Winifred erhällit:en skarp tillrättavisning för bristande punktligbet, men den viga tanten som sä kert hoppades att doktor Cameron tagit tiden väll akt och hållit en föreläsning för den unga damen om hennes pligter. emot Gud och sin välgörerska, lade för tillfället band