Aftonbladet – 9 september 1874, sida 3

vande och verksam krait, samm ger på det närmaste med samma riktnings: oppfattning af Kristi verk, till hvilken vild nu vilja öfvergå. 1 Z EA f h ä Bref från Australien. g ped ; Kenilworth Station, Queensland, 18 Mars 1874. Ih Infödingen från Australien är af natui ren glad och liflig, språksam och mycket road af sällskap. I stället för att draga Big uudan för de hvite, tyckes han nästan med förkärlek uppehålla sig i de befolkade trakterna. Hans svar och korta anmärkningar äro ofta qvicka och träffande, hang minne godt och hans omdöme stundom skarpt. I Dalby talade en inföding med oss om en vetenskaplig expedition, som för åtskilliga år sedan derifrån utgått, och hvars deltagare aldrig afhörts; han meddelade hurn de varit utrustade och hvilka misstag de enligt hans tanke begätt samt framstälde slutligen den förmodan, att de blifvit ihjäl slagna af hans landsmän. Samme man hörde vi äfven skämta derom, huruvida han skulle D gifta sig med en hvit eller en svart flicka; ä vidare förklarade han att det roligaste han? någonsin haft var att resa på jernväg, hvil 1 ket han fann first-rate, Jag nämner dessa obetydliga detaljer såsom prof på deras lif sktighet och intresse. I detta. afssendel! skilja da sig vida från Söderhafaöarnas in p nevånare; dessa se alltid så tungsinta och olyckliga ut, kom om allt ondt i veriden ; bvilade på deras skuldror. Dock mäste man vid en jämförelse ihågkomma, att australnegrerna lefva fria. i sitt eget land, de andra deremot mer eller mindre fångna långt bort från sina fädernestränder. För öfrigt äro öländingarne härstädes mycket omtyckta och eftersökta vid aila möjliga slags arbeten, under det att australnegrerna gär gas duga till intet. Förklaringsgrunden härtill synes mig helt enkeltligga i de olika folklynnesa. Den ene, en gång tagen med lf våld och satt till arbete, skälfyer och bälvar och gör allt hvad man befaller honom. f, Han bär sitt öde och ser ivgen möjlighet n att frigöra sig ;småningom, när han bebandL lag väl, börjar han trifvas, är läraktig jd ch antager svart europeiska vanor. Stun-, s lom kunna dessa öboer erhälla ganska goda ; platser, blifva kuskar, trädgårdsmästare ochja mycket annat. De äro nöjda med-litet, och la när de förtjena penningar, taga de väl vara lo vå dem, insätta dem i banker, och när dej! kunna återvända, köpa de för dem eldvaen. verktyg, röda tyger och mera dylikt ;, samt begifva sig med. sina dyrt förvärf-l1 rades skavter tillbaka till den efterläpgtadev j, Bom sett dem födas. r Men försök åter — och tusende försök å natva blifvit gjorda — att sätta infödingen a oå Nya Holland i samma hårda skola, och 1; resultatet blir ett annat. Ett dylikt för e sök har aldrig lyckats, Han har ett fritt lä ch okufligt sinne och älekar sin friket mer 3 in sitt lif; han sätter hårdt mot hårdt, och 4 vällre än att böja sig under träldomens ok j. åter han skjuta ned sig. Med godhet ochE välvilja låter han deremot vinna sig, och Ih han gör då gerna och ordentligt allt hvad ts nan bjuder honom; men så snart han kän d er eller misstänker det Minsta band på sin g rihet, ger han sig af och visar sig aldrig ner på den platsen, Ofia arbetar han nå .ic ra dagar då och då, men han stannar d Bj jen enda dag längre: än han sjelf är IM hugad. Han fordrar en helt annan behand4, ing, än de engelska kolonisterna hafva för le, rava att bestå sina underhafvande; ban ji kan aldrig förvandlas till en undergifven la och trägen arbetare. Dorför måste han ut-s: rotas, menar man; hans låga ståndpunkt i skapelseserien eller med andra ord hansiq ljuriska natur gör honom omöjlig. Eadast lt; vägra få hatva uppfattat hans lynne och ig vegåfnirg från en annan synpunkt, den som ö ag här sökt framhålla. Åt dylikt skrattar !! nan här i allmänhet och menar att sakop lq nåste betraktas från en ren praktiskt aynls ounkt, la Men om han ock kunde blifva en god ar-k vetare, lämplig särskildt för de stora sta d ionerpa, hvarpå jag meddelat ett exempel rärifrån, så är dock säkert att ingen möda visat sig mera fruktlög, än att söka undersg visa bonom i religion, Hvad ban ser och can uppfatta med sina yttre sianen, det lär oc an sig, förstör och minnes lika bra som 1 ågon annan; men det abstrakta är för hor om alldeles främmande. Flere exempel lu, risa att det svarta bornet kan lära sig läsa !m ika hastigt som det hvita, men om det kan jic ära sig att förstå hvad det läser lika väl,ä! let blir en annan fråga. TInbillar man sig unna uppfostra de svarte genow missions-T nstituten, så bedrar man sig; bättre vore lje m man lärde dem på lämpligt sätt att ar-ge eta och antaga etti någon mån civiliseradtni if, som kunde höja dem och småningom et 8! er några generationer göra dem mogna för 7 vissionsinstitut, skolor eller hvad roan villl1: alla det. I allmänhet äro de svarte tem-rå igen oförargliga, men ofta hör man dock di mtalas mord och väldsamheter, som.de ba-ti ätt. När derag vrede blifvit väckt ochdelt. ro uppretade, visa de sig-ofta blodtörstiga!qc ch grymma. Om de icke sjelfva ofredaz, görs ti je dock altrig något ondt, men dö hafva ln: å ofta blifvit bedragna, att destundom fatta niastankar utan orsak, och om någon bland di lem blifvit dödad, taga de hämd på den; örste hvite man de finna. Stundom hörn: nan att någon ensam herde blifvit öfverki allen och mörded, eller att personer, som vi elt fredligt besökt deras läger, blifvit missde änkig, mottagna med spjutkastning och dö5 lade. de Då ett mord af de svarte blifvit begån-re set, följeas det af rysliga repressalier. HärS? innes något, som man kallar native polis, l. Vv. sg. man begagnar sig af de olika stam !h, narnes inbördes hat, man tager ofta med jte rkld unge män, kläder dem i uniform, be-lt. räpnar dem med eldvapen och utsänder dem 50 ned befallning att taga hämd och göra trak-)8! en säker, såsom det heter. Desse ärorik-js iga blodhundar; en porzon frågade veder-ht jörande, om de visste, hurn dessa polismän sa itförde siva uppdrag, och han erhöll tilllfr var: Det är bäst att blott låta dem gå ?2! ch aldrig fråga Det finnes dock folk,je om bevitnat huru läger brännas och de-yi as invånare dödas, i wholesals sksom iyligen ytrades; detaljerna voro visserligen d cke befal a af myndigheterna, men allt ut-8: ördt af polismän i deras tjenst. -Kan nå söt simplare tänkas, än att just de, soxmlm ramhålla huru grymma och vilda Austrarb iens infödingar af naturen äre, begagna sig fr vt deras dåliga egenskaper för att låta dem itrata hvarandra? Ofverallt nå landghve !