Aftonbladet – 5 september 1874, sida 3

af gudiomligt ursprung, nemligen egendomen och ds konventionela formerna för det passande. Då professor Tyadall hvarken har angripit egendomen eller försyndat sig mot det passande, är det föga troligt, att hans uppträdande till försvar för materialismen och friheten att förneka skall lända hoacm till någon verklig skada. — Mordet på ingeniören Upmark. Efter Södermanlands läns Tidning meddela vi ytterligare följande om denna sorgliga händelse: Vår lugna och fredliga ort, der ett mord ej på mycket länge förekommit, tyckes nu hafva valts till verksamhetsfält af ett band bofvar, som uppträdt i och omkring Malmköping. Genom flere stölder i den kringliggande trakten och äfven i sjelfva köpingen hade uppmärksamheten blifvit väckt, och länsmannen i orten, Gustaf Jäderholm, hade i lördags anställt efterspaningar efter tjufvarne, ehuru utan framgång, hvarför han till tisdagen anordnade en större skallgång. Men innan denna hann utföras, hade bofvarne från stöld öfvergått till mord. Då ingeniören H. Up mark, anställd vid Oxelösund—Flen—Vestmanlands under byggnad varande jernväg, på resa från hate kon till Eskilstuna, natten till sistl. tisdag hade kommit ungefär en half mil norr om Malmköping, blef han vid en tillsluten grind öfverfallen af, såsom han sjelt uppgifvit, fyra män, hvilka aflossade 6 å 7 skott, hvarigenom hans körsven, genast dödades och han sjelf fick två farliga sår. Mördarne hade anlagt en riskoja bredvid vägen och synas hafva haft för afsigt att der anhålla och röfva förbifarande personer. Efter aflossade skott hade en röfvare hoppat upp i vagnen och frågat Upmark, om han hade några pengar, hvarpå han svarat: nej. olyckligtvis har jag inga med mig-. Härpå hade han erhållit ytterligare ett skott, men mördarne hunno dock icke plundra honom, emedan de fingo höra n något afstånd posthornet, hvars ljud jagade dem på flykten. Postdiligensen stannade nu, men säges af Upmark sjelf ha blifvit upp manad att skynda undan, ty eljest bli ni mördade. ön ämd häraf lät postiljonen den beklagansvärde mannen ligga der i sitt blod och fortsatte resan. Det förefaller oss rysligt att han kunnat så lemna den sårade åt sitt öde utan att gifva honom någon hjelp; men vi få dock icke döma honom för hårdt. Omsorgen om den honom anförtrodda postens säkerhet och den lätt förklarliga fruktan för SR lif utgjorde två skäl, hvilkas vigt vi ej få förbise, då vi bedöma hans handlingssätt. Emellertid qvarlåg Upmark i 4 timmar i vagnen med fullt medvetande, då ändtligen folk anlände, som förde honom till den närbelägna gården Nafvesta. På tisdags eftermiddagen afted han af sina svåra sår, efter att hafva meddelat de upplysningar han kunnat, bland annat att de anfallande varit fyra. Efterspaningar anställdes genast. Så fort underrättelse ankommit till konungens befallningshafvande, afsändes stadsfiskalen horgf till platsen, och andra åtgärder vidtogos til brottslingarnes upptäckande. (Vi kunna ej underlåta att anmärka en sorglig långsamhet i telegrafens verksamhet, i det ett telegram, inlemnadt vid Sparreholm på tisdags afton, ej hitkom förrän följande dag vid ett-tiden.) Beträffande bofvarnes antal äro uppgifterna mycket olika, varierande mellan 6 och 20. Att bandet dock är talrikt, synes deraf att man påträffat i skogen två riskojor och en inrättning till blystöpning. En vedhuggare hade på fredagen påträffat två karlar med bofaktigt utseende och under misstänkta omständigheter, men han anmäl de saken först sent, så att ej förr än på lördagen den ofvannämda skallgången kunde anställas. En handlande Löwe hade efter mordgerningen vid Dentersta i Vadsbro socken sett en karl, hvilken i sällskap med-en qvinna gick åt Lagmansö till. Det var en stor karl med långt, smalt ansigte och mörkt kindskägg, hvilken igenkändes för att vara en, den der för 10 år sedan blifvit anklagad för mord, men oaktakt starka anledningar till misstankar ej kunnat fällas. För fyra år sedan hade denne funnits kringstrykande der i trakten. Som Löwe, hvilken varit borta på en resa, ej hört talas om dådet, gjorde han Intet för att anhålla mannen. Bevakningar på vägar och broar äro utsatta och skallgång anställes i skogarna, dock säges i ett oss tillhandakommet telegram, att ehuru befolkningen villigt biträdt, dock i förhållande till omfånget af den med tät småskog beväxta trakten, tillräckligt befäl saknas. Några lösdrifvare äro a uti förvar. I Malmköping skall ha påträffats en person, som säger sig ha varit kock åt bandet. Är detta sannt, torde vigtiga upplysningar kunna vinnas, i synnerhet om bofvarnes utseende, hvarom nu saknas all underrättelse och som naturligen gör deras efterspanande ytterst svårt. Trakten neråt Östgötagränsen bevakas. Landshöfdingeembetet har i torsdags utfärdat kungörelse om våldsbragden samt utsändt befallningar till kronooch stadsbetjente i länet att göra hvad de kunna till brottslingarnas upptäckande och häktande. Dylika uppmaningar ha äfven utgått till närliggande län. Ett telegram från Eskilstuna förmäler, att två personer der blifvit gripna, hvilka äro starkt misstänkta att tillhöra bandet. — Ballongfärd. Danska och norska tidningar hafva, såsom bekant, meddelat till vederbörande i de båda landen ingångna depescher från Frankrike, med uppmaning att man må egna uppmärksamhet ät en möj: ligen anländande luftballong med passa gerare från Calais. Om denna ballong upplysa de franska tidningarna nu följande: Luftseglaren Durouf skulle med sin hustru i måndags kl. 5 e. m. uppstiga från torget i Calais, Djerf genom den angenäma resa, han fyra år förut gjort tillsamman medGaston Tissandier och under hvilken luftströmmarne fört honom efter en lång färd öfver hafvet till land, hoppades han nu kunna underfliknande omständigheter passera öfver Kanalen. Vid detögonblic då uppstigningen skulle ske, blåste det en stark sydvestlig vind, såväl i land som i de högre luftlagren. Stadens myndigheter upprördes af farorna i en under dessa förhållanden företagen