Aftonbladet – 5 september 1874, sida 2

MMMM VX VX MlNMMMFHlMNlESHMNMfSIiMNlNE munnen, för att tala. Men att tro på en sådan föresats af ett nioårigt barn, hvilket säkert icke kunde fatta betydelsen af det vitnesmål det aflagt, är omöjligt, och dessutom hade Laurent och Gomin ännu icke tillträdt sina befattningar den 6 Oktober. Laurent aflöstes i början af April af en fångvaktare vid namn Lasne. Kommissionen, som besöktfången i Temple, afgaf en berättelse till säkerhetsutskottet, men den hemlighölls, Harmand skickades några dagar derefter som regeringskommissarie till Ostindien. Hade han kanske inför makthafvarne låtit märka, att han icke i den stumme gossen Igenkände dauphin? Då fångens tillstånd tydligen försämrades, skickade man en läkare till honom. Det var den ryktbare Desault, som förut mycket väl kände dauphin; han skulle nu tala med patienten och undersöka honom i vaktarnes närvaro, Desault, som icke heller kunde förmå gossen att tala, dog plötsligt natten mellan den 29 och 30 Maj, efter det han superat hos en medlem af regerisgen. En lärjunge af honom, Abeill6, förklarade sedan upprepade gånger, att Desault blifvit förgiftad, derför att han i den rappört, han afgaf till säkerhetsutskottet, på det be stämdaste hade förklarat, att fången i Temple icke var dauphin. Inbjudningen till supgn kom samma dag som rapporten afgafs. Desauits förgiftning är visserligen icke lagligen bevisad, men fru Desault förklarade öppet, att hennes man blifvit förgiftad, och konventet gat henne en årlig pension på 2000 livres. För öfrigt offentliggjordes icke Desanlts rapport, hvilket eljest var bruk igt med de rapporter, som ingåfvos till regeringen. Den 8 Juni dog det sjuka barnet i Temple, Samtidigt hade den förre zunglige kammartjenaren Hues ansökning