Aftonbladet – 5 september 1874, sida 2

för henne att sjelf en gång blifva drottning af Frankrike. Men icke blott bland folket, utan äfven i kretsar, som kunde anses för invigda, var tron på dauphins bortförande från Temple utepridd. År 1851, då familjen Naundorffs första process fördes, framkom ett vitnesbörd från Ludvig XVI:s förre geheimesekreterare, i hvilket denne förklarade, att han hört af domaren Steiger i Bern, som stod i ett mycket intimt förhållande till de förnämsta emigrantfamiljerna och till generalerne i Vendee, att han visste tillförlitligt och ur de bästa källor, att dauphin ingalunda dött i Temple, utan flytt. I första ledet bland de väl underrättade stod enligt den allmänna meningen Cambac6res; det heter ordagrant i Histoire secrete du Directoire: Det tyckes vara visst, att man gäckat allmänheten med afseende på tiden och stället för Ludvig XVIL:s död. Cambaceres medgat det; men han ville aldrig meddela, hvad han visste om denna sak. Erinrar man sig nu, att Cambacrös be. handlades med synnerlig skonsamhet efter Pourbonernes återkomst, och att alla hans papper omedelbart efter hans död (1824) konfiskerades och förseglades, så tyckes detta vara ett mycket talande bevis för sanningen af ofvannämnda påstående i Histoire secrete, hvars författare i det stora hela visar sig vara en väl underrättad man. I Maj 1799 skref en at Marie. Antoinettes hofdamer: Jag vet bestämdt, att h. maj:t konupg Ludvig XVII icke är död i Temple. Att kunna säga, hvad det blef af honom och hvarthän prinsen kommit, det kan jag icke; ty jag vet det ej Blott Cambac6res, revolutionens man, skulle vara i stånd att zomplettera min uppgift, ty han vet mer om saken än jag ...