Aftonbladet – 4 september 1874, sida 3

vergå till dröm, hördes en bandhund tjuta så lämmerligt och tithållande, att Cameron mycket af deltagande för den stackars flicka, hvilken klagat öfver brist på sömn, steg upp, klädde sig i bast och gick ned på gården för att tysta hunden. -Det var en herrlig natt. På fästet tin. drade -myriader etjernor och öfver hela naturen hvilade ett djupt lugn. Den friska luften Jugnadoe hans upphetsade tankar, kylde hans brännheta panna. Han gick in I trädgörden; då han icke kunde sofva, ville ban der genomvaka natten, och den gri, första. dagningen fann honom der ännn, tankfallt vandrande af och an, med hän derna på ryggen och de tjocka ögonbrynen sammandragna. Många och oroliga voro hans tankar. Hela natten hade James OCamoron hållit rådplägning med sig sjelf, och då solen uppgick öfver do atlägsna höjderna, vade han tagit sitt beslut — det beslutet att bli den faderoch moderlöga Winifreda vän, att vaka öfver henne och beekydda henne, att taga hennes unga lifisin starka hand till miane af det förflutna. (Forts) r——— LL A —— LL