Aftonbladet – 3 september 1874, sida 3

zer i land på en stor, bred stenbrygga, tätt invid. pakterhus-, Hvarifråd vägen går upp till villan, som tager sig präktig ut med sitt torn och sin kupol i morisk stil; Ck rn är icke mycket stor, men högst kar teristisk och romantiskt belägen: skog på tre sidor, en bred terrass och fart med vacker utsigt till Lysekloster och Fanefjellen på den fjerde. Den hvilar på en mycket stor graundmur, som tillika utgör) nedre våningens väggar; från det ena hörnet höer sig det breda tornet, hvilket bär en morisk upol, belagd med mörkblå och röd skiffer. Hela l, nedre våningen innehåller boningsram, så in-l redda, som man känner till från Valestrand. Hela öfre våningen upptages af en enda sal,l. musiksalen, hvars tak uppbäres af en dubbelrad spiralformiga pelare med rikt skulpterade portaler; i båda ändarne af salen äro kaminer, öfver hvilka äro anbragta stora speglar med tjockt flag, hvari salens Perspöktiv växer till en oändighet; tak, väggar och pelare, med ett ord allt trävirke här har sin naturliga färg, är omåladt och alla möbler äro ljusa. Här uppe är egentligen Ole Bulls hem, d. v. 3. här äro hans violiner, pianon och öfriga instrumenter, hans taflor, hans boksamling, hans trofeer från Kalifornien, från Ryssland, från hela verlden. Utsigten härifrån är förtjusande, och när solen belyser de skogklädda fjellen, hvilka förlora sig i det blå inne i landet; glömmer man alldeles, att man är i grannskapet af Bergen. Några trappsteg upPa och man är under kupolen och har utsigt åt alla håll och känner en oemotfrä dlig bast att begifva sig till skogs och till fjells. Det gjorde vi också. En smal väg förde oss först upp till en liten sjö, omgifven af vackra EE och tät furuskog; vid stränderna, som blifvit sänkta genom sprängning iberget, var en yppig vegetation. På det Segla vattnet summo två svanor majestätiskt omkring. Ole Bull såg dem i dag för första gången, de voro en gåfva af konsul Lund i Hamburg, en vacker UR Vi begåfvo oss ut i.en liten båt, som åg förtöjd i gräset, rodde ut till svanorna, som hade lagt sig akom en flytande ö bland vattenliljor och säf. andt omkring på ön äro smala vägar anlagda, på hvilka man kan färdas till häst; de slingra sig i bugter och backar från utsigt. till utsigt, den ena mer hänförande än den andra. Vi begåfvo oss i väg och kommo än till tät furöuskog, än till urtappade träsk, der gräsetredan började växa, och hvarest Ole Bull skall så hafre och pina till fri förtäring för himmelens fåglar; ör kor och getter och i det hela taget kreatur är tillträdet till ön förbjudet, så att ungskogen blir fredad ; icke heller ses det gerna, att folk passerar deröfver. Efter många backar upp och ned kommo vi till en vårdkase, hvarifrån vi skådade rätt ut i Nordsjön; på yttersidan här stodo träden låga och litet mariga till följd af den kalla blåsten från sjön, men i lä af bergsshöjderna reste de sig desto stoltare och växte till mastträd med en så frisk och saftig grönska, att man knappt någonstädes finner dem vackrare. Hvad jag mest måste beundra var dock den rika vegetationen åf ormbunkar, hvilkas lätta och täcka former betäckte stora ytor mellan träden, och hvilkas yppiga höga växt och vackra färg gåfvo landskapet en egen spilandek prägel. Ehuru vi vandrade mera än två timmar på dessa af Ole Bull anlagda stigar, hunno vi icke fram till hälften af de många praktfulla utsigter, ön har att bjuda på. Genom ett mycket trångt och ännu mer romantiskt bergpass, genom hvilket vi hoppade ned, kommo vi åter till en liten sjö på öns andra sida, litet allvarligare än den första sjön, i omgifningar, som påminde om högfjellen, och likaledes försedd med en liten båt — öfverallt vexlande scener. När vi kommo tillbaka till villan, Ole Bull hoppande förut, smidig och elastisk som en yngling, uppför trappan till musiksalen. var detredan långt fram på eftermiddagen. Tiden hade gått ovanligt fort ute på vägarne med de ständigt vexlande scenerierna bland högfjellstaflor och fjordlandskap, i skogen och på vattnet, i björklundar och på skärgårdsvårdkasar. En sådan natur hade jag aldrig drömt om skulle finnas blott få mil från Bergen, jag måste derför ständigt utbrista i förundran öfver den oväntade aren och i beundran öfver det vackra landskapet. Arkeologiskt. Fika fornfynd i Ryssland. Från finske arkeologen D. E. D. Europzens har Helsingforstidningen Morgonbladet emottagit följande korta. meddelande å korrespondenskort: S:t Petersburg, måndagen den 24 Aug. !kl. 7 e. m. Ovanligt rika resultat i Tichwinska Wepsernas forngamla kurganer. Två kurganer forskade; funnit krigsredskap, hästredskap, kökered kap. arbetsredskap rika, ståtliga smycken af silfver, brons, ädla stenar, bearbetadt horn, stål och jern; hos nästan hvarje qvinnoskelett mynt: orientaliska, byzantinska och sermaniska från slutet af X och början af XI rh. Stort begrafningsgästabud, hållet i midten af kurganens grundplan. Hustrurnå i frivillig död med mannen och klädda i högtidsdrägt. Slafvinnorna såsom dödsoffer, krigare brända och två stridshästar d:o. Andra kurgenen med obrända. Hustrun omfamnande och betäckande med. sin kropp mannens lik. Bland sakerna: stora, präktiga spännbucklor af brons och d:o armband af silfver. — Efter 1 å 2 dagar hoppas jag vara i Helsingfors. Herhtar en del af sakerna med mig bland annat eh stor gryta, ännu halffyld ite O0-årig Köttsoppa. på refbensspjell. Ett refben, till hälften afenagdtn ligger ännu i grytan. De wepsiska skallarne af vanlig finsk form, de ugriska, ända till de urgiska ortsnamnens yttersta gräns, ytterst långskalliga, 100 verst bred gränstrakt utan kurganer.Militäriskt. Den Eruppska stälkanonen är på förslag ait införas i Österrike, och profskjutningar dermed ha redan företagits. Neue freie Presse .har från en officer, som öfvervarit dessa profskjutningar om: dessas resultat, erhållit några Underrättelser, hvilka vi här meddela: De fleste artilleri-stabsofficerare hade, för att nu tala uppriktigt, skrifver korrespondenten; med temligen ringa förväntan ifvit till das Steinfeld (profskjutningsplatsen); den beskrifning, som redan på förhand meddelats dem, hade gjort dem misstrogne, och i synnerhet väckte sättet för kammartiltslatdingråm tändmetoden 0. 8: Vv. lifliga betänkligheter hos dem, Desto större och angenämare blef öfverraskningen, när man fick se sjelfva kanonen. Den är så enkelt inrättad, så praktiskt konstruerad och så lätt att handtera, att redan blott och bart beskådandet ådaade, att den i alla afseenden öfverträffar den ittills brukliga 8-pundigen af brons. Sjelfva kanonen är något lättare än 8-pundingens, men follkomligt monterad, är han i sin helbet 52 marker tyngre än den nuvarande kanonen. Tillsammans skötos 2000 skott är honom. Mån sköt på tre olika afstånd, först på 2000, derefter på 3000 och slutligen 5000 sag afstånd. Resultatet var i alla tre fallen alldeles utomordentligt. och komitmedlemmarne hade ej nog med loford öfver kanonens isi äffsä et hj