gen hänvisade han den förbluffade domaren. helt enkelt till konungen af Preussen och statskansleren Hardenberg. Han dömdes: slutligen till tre års fängelse, dock icke som myntförfalskare — ty äfven nu saknades fullständig bevisning — utan derför att han föregifvit sig tillhöra den bourbonska familjen.. Man gjorde honom sålunda orätt, då man i tidningarna brännmärkte honom som en för mordbrand och myntförfalskning: dömd förbrytare, Sitt straff undergick han i fängelset i Krossen, hvars direktör, baron von Seckendorf, snart blef hans vän. och anhängare, och hvilken helt oförbehåll-samt yttrade om honom: Jag för min del har efter den noggrannaste pröfning kommit till. den öfvertygelsen, att Naundorff är en mycket aktniogsvärd, sedlig och i ordets fullaste betydelse hederlig karl. Sedan han utstått sitt straff, blef han stäld under uppsigt at justitierådet Pezold i Krossen, och det lyckades honom att äfven vinna dennes: förtroende. Pezold blef slutligen en af Hans ifrigaste anhängare och sökte upprepade gångor och ifrigt att göra sitt inflytande gällande till hahs förmån hos HKertiginnan af Angouleme, hos geheimerådet Albrecht i Berlin och slutligen till.och med hos konungen af Preussen) sjelf.; Från denna tid Adrog sig den Naåundorfiska saken den offentliga uppmärksamheten, och den omtalades i de tyska och franska tidningarna, så att Naundorff slutligen beslöt sig att fara till Frankrike, för att på ort och ställe verka för sin sak. Fattig och hjelplös ankom han till Paris, och hvad som i högsta grad var menligt för honom, han var icke mäktig franska språket... Dock tyckes han ganska snart ha tillegnat sig kunskap deruti, enär han sedermera utgaf åtskilliga skrifter, till största