Aftonbladet – 1 september 1874, sida 3

oafsedt denna användning är liebhaberiet för brefdufvor i stark tillväxt. I Belgien har detta länge varit i flor och sprider sig allt mer till England, Frankrike och Tyskland. Vid auktion på brefdufvor i Belgien är det mest franska och tyska spekulanter. Vid en sådan den 2 sistlidne Mars såldes i Brissel brefdufvor till ett medelpris af 45 kronor. Den dyraste kostade omkring 90 kr., då åter ungfåglar från i fjor såldes till vid pass 36 kr. stycket. Litet hvarstädes kunde det vara en förlustelse att låta brefdufvor flyga; såsom tillfälliga budbärare mellan orter. hvilka annars sakna snabb samfärdsel, vore de ej att förakta. Användningen af dem blir eljest beqvämast mellan orter som ligga vid jernvägslinier, tyj inöfningen sker lättast utefter dessa. Den består helt enkelt deri att man i öppna korgar från hemmet forslar dufvorna vissa afstånd och sedan släpper dem lösa, då de taga kosan hemåt. Man börjar med kortare afstånd och förlänger dessa sedan. Klart är att icke alla brefdufvor (carriers) äro lika goda. Det är på vissa dufracers okufliga lust att återvända till den ort der de blifvit uppfödda, och på deras icke mindre märkliga förmåga att hitta vägen, som dufposten beror. Med denna tillgår sålunda. Om tvenne orter, till exempel Stockholm och Karlstad, ville underhålla dufpost sins emellan, så skulle först ett antal dufvor af god brefbärar-race uppfödas på hvardera orten. Sedan de blifvit fl vuxna, skulle de inöfvas genom att, såsom sagdt, föras till möllanliggande stationer allt längre från hemorten; derifrån utsläppta återvände de till hemmet. Efter slutad inöfning gjordes sedan utbyte: i Karlstad hölle man en depot af Stockholmska brefdufvor och tvärt om i Stockholm af sådana från Karlstad. I åratal kan man hålla en god brefdufva instängd på den främmande orten och ändå minnes hon vägen och ställer kosan till hemmet, så snart hon utsläppes på flygt. Sjelfklart är, att man med en brefdufva ej kan skicka bref hvart som helst, utan blott till en ort. hennes ursprungliga hem. Sådana konststycken, som Noachs dufvor och Odins mr utförde, äro nutidens brefdufvor ej i stånd till. — Också en försvarsskrift. En Pere med namnet Tengelin hade hos konungens efallningshafvande i Södermanlands län anfört klagomål deröfver, att färjekarlen Nilsson, som sistl. år förde färjan mellan Strengnäs och Tosterön, icke i denna sin tjenst iakttagit nödig ahpasslighet. Sedan Nilsson under målets lop; idit, inkom enkan med en skrift, slutande sålunda: Jag vågar derföre i ödmjukhet anhålla varda befriad från allt ansvar och innefattar i samma anhållan min saligen aflidne man, Som nu i höj rymder bor, Och kanske Öarons färja ror, Han säkert görer all sin flit, Då Tengelin skall öfver dit, Der han ett slutligt mål skall nå, Att lönen för sin möda få