Aftonbladet – 1 september 1874, sida 3

kommer att föras från maskin till maskin, till det är redo att ingå uti sammansättningsverk städerna, derifrån de färdiga fabrikaten seda på rälväg nedföras till fartygen att afsändas til sina bestämmelseorter. . Den nya maskinafdelningen skall drifvas a en 40 hästars ångmaskin med tvenne 25 hästar ångpannor, hvilka tillika med axelledningarn: m. m. äro utförda vid Göteborgs mekanisk: verkstad. Snickerimaskinerna, hvilka här kom II ma att uppsättas. äro till största delen af Jon sereds fabriks välkända tillverkningar, några an dra äro förfärdigade på stället. . Under anläggning är inom fabrikens område lett jernvägsnät, hvilket betydligt kommer at J underlätta virkets förande fram och åter till de olika fabrikerna. Så finnas ock i den nya byggnaden 3 större torkstugor. uti hvilka flere hundrade tolfter samtidigt kunna inrymmas. MN Särskildt omnämnande förtjenar ock den sär. deles väl ordnade försäljningslokalen, som i uppförd i bazarstil. Här finnas ständigt i för. råd icke allenast alla till byggnadsinredning vid fabriken förfärdigade artiklar, utan äfven allt slags färdighyfladt virke. i För närvarande sysselsättas här omkring 250 arbetare, ett antal, som inom kort kommer att betydligen ökas. Glädjande är ock, att ett an tal arbetare, som sedan fabrikens början sysselsats härstädes, nu med omkring 40,000 kronor ingått såsom aktieegare; vidare att under de år fabriken varit i gång. det hört till sällsyntheterna att någon maskin behöft stå stilla, till följd af försumlighet från arbetarnes sida. 5 TS BR — Islands tusenärsfest. Norske stortingets adress till isländarne med anledving af tusenårsfesten, hvilken nu meddelas af Morgonbladet, egde följande lydelse: Vi undertecknade, medlemmar af Norges storting, känna oss manade att sända våra isländske bröder en helsning och en lyckönskan vid den fest, genom hvilken de fira minnet af att tusen år hafva förgått sedan deras ö hebygdes. Det var från Norge Islands fleste nybyggare kommo. Vår historia öppnas med en förening och en söndring. som bägge voro af lika stor betydelse för folkets hela följande utveckling. De norska stammarne kunde icke tvingas in under en politisk enhet, utan att något af deras bästa kraft måste afsöndras. Det var en ädel och frisinnad skara, som flyttade ut och satte sig ned på Island, sedan Harald Hårfager hade fullbordat sitt stora föreningsverk; det var de storsinnade och högättade män, som hällre ville lemna sina egodelar än tåla orätt, vare sig af kungen eller någon annan man-. Men denna förlust skulle dock blifva den största vinst för hela folkstammen. Vi nordmän skola icke glömma att det är de till Island inflyttade slägter, som vi hafva att tacka derför att norräna folk: stammens gamla odling har rest sig ett minnes märke i litteraturen, som hörer till folkstammens bästa egendom, och att minnet af Norges store konungar och Köfdingar i forntiden i liffulla bilder bevarades åt kommande tider. Dessa slägter häfdade sin frihet genom att lemna sitt hem och sin ärfda jord; men de uppgåfvo icke dermed sin nationalitet. Nordmännen på Island och deras fränder här hemma fortforo att stå i den närmaste inre och yttre samfärdsel med hvarandra, och denna samfärdsel var fruktbärande för båda grenarne af folkstammen, så länge de bägge bevarade sin frihet och jeltstyrelse. Först i en tidsålder, då vårt inre lif höll på att dö ut, skaades en politisk förening mellan Island och Norge. Men denna förening medförde ingen lycka. De båda folken, hvilka skjutit upp från samma rot och haft en gemensam blomstringstid, skulle förenas till ett rike blott för att vandra tillsammans en lång och mörk gång genom hela århundraden. Sedan de åter blifvit skilda åt, har Norge, under inflytelsen af återvunnen frihet och sjelfstyrelse, höjt sig till nytt välstånd och ny lycka, och, på samma gång vi sända våre isländske bröder vår helsning. vilja vi uttala den önskan och den bön till Gud. att deras fäderneö, det gamla sagolandet, som hela Norden och framförallt Norge har att tacka för så mycket och som alltid så troget värnat sin frihet. i alla afseenden måtte gå en ljus framtid till möte och komma att intaga en ställning, som svarar mot dess stora forntid. Kristiania den 5 Juni 1874. (Namn).