Aftonbladet – 1 september 1874, sida 2

Article Image
STOCKHOLM den 1 Sept. I gamband med några upplysningar och betraktelser rörande de nyligen upptäckta försnillningarna i Carl Johans församlings sparbank anmärkte Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för några dagar sedan, att den nu timade sorgliga händelsen borde ha det goda med sig, att statsmakterna funne sig manade att med allvar taga i tu med en lagstiftning för rikets sparbasker, som ställer dessa vigtiga samhällsinrättningar under noggrannare uppsigt och granskning. Denna fråga är också i sjelfva verket redan för länge sedan å bane bragt och har varit underkastad en omständlig pröfning, om än dess värre för den gången utan att leda till afsedt resultat. Det svenska sparbanksväsendet tilldrog sig, under den tidigare, drygaste delen af sin numera fullt sextioåriga tillvaro — den äldsta sparbanken är glasbruksarbetarnes vid Bromö i Skaraborgs län, stiftad är 1813 — blott i ringa mån den allmänna uppmärksamheten. Intill och med år 1830 hade dessa inrättningars antal endast stigit till 25, men år 1840 till 60, år 1850 till 86, gzamt till 151 år 1860, då delegarnes innestående behållning uppgick till närmare 27,300,000 rår rmt. Emellertid fanns ännu vid denna tidpunkt ej någon utväg att regelbundet vinna kännedom om sparbankernas utveckling, tillstånd och verksamhet. De underrättelser, som den 1858 förordnade s. k. finanskomitn offentliggjorde, kunde endast åstadkommas genom att enkom införskaffa uppgifter från sparbankerna: någon för ändamålet tillfyllestgörande samling af reglementen och revisionsberättelser fanns ej, och torde ej heller nu finnas. Omsider fick sparbanksväsendet ett rum i den officiela statistiken, då nytt formulär för k. befallningshafvandes femårsberättelser för något mer än ett årtionde redan började tillämpas, och snart derefter togs det ytterligare steget att insamla och bearbeta årliga uppgifter om sparbankerna. Sålunda har numera, eller från senare hälften af 1860-talet, sparbanksväsendets tillstånd i de vigtigaste afseenden år efter år gjorts till föremål för statistiska öfversigter, Samtidigt ha dessa inrättningar företett en särdeles rask ut veckling: antalet växte från 151, med förut nämnda innestående behållning, år 1860 till 235 med en delegarnes behållning af 57,376,611 rdr vid 1870 års slut. Det ena med det andra gjorde dem till föremål för mycken uppmärksamhet och kunde ej annat än framkalla den frågan, om en institution, hvilken vuxit upp till så betydande vigt, vore på ett betryggande sätt ordnad — en fråga, så mycket naturligare och angelägnare som, enligt hvad med rätta påpekats, flertalet insättare vore personer, som hvarken hafva rättighet, tid eller förmåga att sjelfva lagligen bevaka sina fördelar, och således ett rättsligt ordnadt skydd vore så mycket mera af behofyet påkalladt. Visserligen hade, i följd at snskild motiopärd framställning, redan 1862 riksdagens uppmärksamhet påkallats för det vigtiga ämnet, men det första, mera betydande steget till frågans lösning togs, när K. Dre Iver form sie föranlåten att kt särskilda komiterade uppdraga utarbetandet af förslag till föreskrifter för befrämjande af svenska sparbanksväsendets tidsenliga utveckling ock oränahde. Sedän komiterade inom följande års utgång afgifvit utlåtande jemte förslag till författning angående sparbanker, samt högsta domstolens yttrande i ämnet inhemtats, aflät K. M:t till 1871 års riksdag ett förslag till förordning angående sparbanker, som visserligen i jemförelse

1 september 1874, sida 2

Thumbnail