Aftonbladet – 31 augusti 1874, sida 3

1h I tt V winska teorien o, g v. Slutet på alltsammans blef, att försök gjordes att bilda en storartad central arbstareförening, hvil ken med ett obestämbart eller ätminstone till dato obestämdt program skulle omfatta alhela Norgez rike, men som ännu icke har t)lyckats få ihop mer än några och trettio medlemmar. Bin nytta har dock detta lilla oväsen väl gjort derigenom, att det med tämlig säkerhet har bevisat, att det till och talrik arbetsklass finnes, saknas anknyti ningspunkter för en socialistisk resning, som på något sätt kunnde antaga sådana diel mensioner, som det i början at 1850-talet var a händelsen med den närmare med kommunit)stiska tendenser boslägtade och för öfrigt -Imed helt annan skicklighet ledda e k. Thraniterrörelsen. Det är näppeligen utan skäl man har jämfört dessa oklars, soeislistiska anlopp och anspråk på en af staten ledd organisaI tion af arbetsförhållandena — t. ex. genom I Jatt påbjuda en normalarbetstid och medelst I jstatsanslag inrätta produktionsföreningar — -J med en annan rörelse, som länge och ividsträckta -kretsar har hållits vid lif ivom den egentliga handtverksklassen, och hvars sy!temäl det likaledes har varit att påkalla I statens inblaodnins, dels i form sf en för Ide inlemska handtverken protektionistisk tulltaxa, dels genom en återgång till det I gamla, nu helt och hället öfvergifna skråsystemet. På ett i fjol i Drammen hållet ihandtverkaremöte, der dessa åBsigter vorc nästan enhälliga, beslöts det att tillsätta en komit, som skulle utarbeta förslag i denna riktning, förnämligast till lagstad :I ganden, hvilka skulle inlemnas till stortinIget. Under sina fortsatta ötverlävgningar Jom saken har likväl komiten kommit till e resultat, som förefaller väl moI derat för att kunna tillfredsställa skyddsmänneas stora flertal. Det förljudes näm ligen nu, att komitens förslag isynnerhet skall gå ut på tre hufvudpunkter. Först och främst vill den, att tillfälle skall beredas kandtverkslärlingar till störra utbildning i deraz yrke, nemligen genom inrättande af aftonskolor, der äfven: undervisning i teckning skulle meådelas, hvilka skolor man vill underhålla genom förenade bidrag af stat och kommun. Den andra hufvudpunkton gäller ett bättre ordhande af förhåflandst mellan handtverksmästaren och hans arbe ture, dels genom att få det så stäldt, at: lärlingen endast undant:gsvis bor på annat ställe än hos mäståren, dels genom att före skrifva, att lärlingen vid kontraktstidens slut skall aflägga ett afgångsprof. som visar hang sk:cklighet, och utan hvilket han icke kan bli gesäll eller mästare, och dels ga nom att skärpa koniraktsförhällandet i det hela, så att den, som utan behörig legitimatisn astager i sitt handtverk någon lärling, gesäll eller arbetare, som laglizen är bunden hos någon aunan, bör stånda ansvar aärför, särskildt genom att gifva den förorättade billig ersättring. För det tredje föreslås inrättandet af en handtverksdomstol för att afgöra de tvister, som kunna uppstå l mellan mästaren och hans folk eller mellan fabriksidkaren cch hans arbetare, hvilken domstol, för att gifva s:örsta möjliga trygghet och skyndsamt afdöma ersättningsanspråk, bland annat, skulle sammansättas så, att båda parterna hade ungefär sina yrkesbröder eller jämlikar till domare. Att på samma gång det cälunda arbetas på att i en vigtig gren af yrkeslagstiftningen gå tillbaka till det protektionistiska systemet, äfven på andra fält röster höja sig för att åtminstone bevara de återstoder, som fin nar qvar af dylika lagbud, kan icke väcka förundran. Detta har t. ex, nu på den sed naste tiden varit fallet med bördsrätten, en institution, som till hela:sin natur är så hinderlig för den fria egesdomsomsättningen och i det hela taget innehåller ett sö starkt privilegierande element, att hon sannolikt för länge sedan skulle ha varit afskaffad, om icke en uttrycklig grundlagsförändring hade erfordrats härför — och hburu rädda norrmännen äro för att företaga en sådan af hvad slag som helst, är sllmänt kändt. Nu, då alit skall rekonstrueras, ända från den rena läran till handtverkeskråcns traditioner, ha likväl försök gjorts att äfven rehabiiitera odelsinstitutioner såsom en berömvärd sak. På ett i Juli månad på Lil lebammer hållet folkmöte uppträdde sålunda teol. kandidaten Kristofer Brun, förestån dare för den folkhögskola i Gausdal, eom srart skall ingqvartera2 på den af Björn stjerne Björnsson nyligen köpta egendomen der uppe, och sökte bevisa, att bördsrätten — d. V. 8. sevare slägtleds rättighet attinlösa en egendom, som för en viss tid sedan har gått från familjen — är en mycket berömvärd inrättning äfven i våra dagar. På samma gång han medgaf, att hon kan leda dertill, att en person mister en egendom, som han ärligt och redligt bar betalat, att den förorsakar enmängd tvister, likasom att den äfven ofta gifver anledning till egendomens totala ruin, försvarade han hennes bibehållande genom att hänvisa till det motsvariga förhållandet hos — judefolket, hoc hvilket, berättade han, enligt Mozelagene bud om jubelåret, ea alldeles oändlig börda rätt var rådande, då hvart 50:de år alljorå enligt Moses bud föll tillbaka till slägten Mången jurist skulle — tillade har — kan ske tro, att Moses såsom lagstiftare vida öfyverträffas af nutidens jurister, och det fanns kanske icke så få, som häri satte Schweigaard öfver Moses. Men han höll på denne sisttämnde cch var öfvertygad, att ju mer ett folk tillegnade sig de stora tankar, som ligo i den mosaiska lagstiftingen, desto fuillzomligare blefve det. På afstård skall man förmodligen vara mest böjd för att småle åt dylika företeel ser. Men saken — man kunde nästan fre stag att säga olyckan är, att den långt ifran är isolerad. Det är icke många dagar sedan jag i en bär utkommande religiögst-politisk tidning läste en fallkomligt allvarsamt menad bevisning, att den mosaiska lagstiftningen äfven borde utgöra räitesnöret för vär tids brottmälslagstiftning, hvarför det t ex. var en mycker beklaglig afvikelse från det sanna och rätta, då man endast tillämpade dödsstraffet på öfverlagdt mord och icke äfven på vanligt dråp — att tänka på att pågonsin afskaffa dödsstraffet var naturligtvig den afskyvärdaste kränkning a! alla gudomliga lagar. Man kunde nästan frestas att förundra sig öfver, att man icke äfven påyrkat att få den gammaltestamentliga polygamien och den judiska äktenskapelagen återupplifvade, och det är blott skada, att våra moderna, sociala och politiska antiqvitetsälskare i förstnämnda punkt ha låtit de yttersta dagarnes helige gå sig i förväg. ll illa RM et om bä Lv fn Rn bit bet fi fr DRA, KR fö ÅA Rn RER RF kent ft DR kt om TR TR Jet ft Tä fär ör DANMARK