Aftonbladet – 31 augusti 1874, sida 3

Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 24 Aug. Om det fortfarande skall utveckla sig i samma grad som hittills, kunde det kanske snart vara på tiden, att något speknlativt hufvud förökado tidningarnas och ridakrifternaz mångfald med ex särskild tidskrift för mötesreferater. Det kunde också bli ett iatressant bidrag till tidshistorien att så der på ett ställe ha samlade debatterna på de mångahanda sammankomster, som vi isynverhet undor de senaste fem åren ha haft, ända från do p ska Arabboingarna på Romeriges siora slätir till de löjliga folkskockningarea på Tyveholmens bergknallar, sammankomster af skollärare och trämaseefabrikanter, assuredörer och isexporiörer, socialister och naturiorskare, väcktas och sofvande,. räntolotsmän och prester o, 8 V., 0. 5. Vv. Ära ske mötena — och det bästa koz dem är kanske, att de verkligen i ordets cgentligaste mening ha gjort siz sjeliva, säsom det heier i folkviser,. De samhällsklasser, som — förmodligen i äjap öfvertygelse om riktigheten af den gamle vise mannens ord: att tala är silfver, men avt tiga är guld — ha afhållit sig från att besöka dem slier åtminstone bloit ha infunnit sig för att expektorera sig, icke för att debattera, ha knapt åragit det längsta strået: Har vid ett och annat af dessa möten ätskilligt blifvit yttradc, som juai icke kan betecknas såsom vfedom, och har den direkta vinsten också stunåom tyck!s vara något mager, så ha de åtmicetone haft det goda med sig, att genom dem stt tiilfölle beredts, som den skriftliga debatten i presaen aldrig skall kurena erbjuda, icko en gång i ettland med ett så utveckladt insändare-system som Norge, att oförbehällsamt andraga allt, hvaraf hjertat är follt, klegomål och förhoppningar, försvar och anfall, yrkanden och illusioner, Det är kanska sällan, som just deuna folkmötenas batydelse säsom — om man får begagna detta uttryck — ett slags säkerhetsventiler så tydligt har lagt sig i dagen som vid de ee, k. socialisimötena här i Kristiania, med hvilka det nu omsider tyckes ha tagit slut, derigesom att man med en säkerligez i hög grad öfverdrifven fruktan för den s. k. gocislistiska smittan. har! ställt så till, att de icke längre kunna få någon samlingsplats under tak. Och att! fortfara med det på Tyvebolms-sammankomsterna begagnade sättet, att hälla diskus l. sjonsmötsra under bar himmel, torde äfven at andra orsaker än afseendet på den framskridna Ärstidea nu vara temligen svårt. Upphofvet till dessa möten var en dansk ll: bandtverkegesäll vid namn Jantsen, som sistliden hört kom upp till Norge, en person, om hvilken det oemotsagdt har upp: gifvits, ati han i sin hemort varit straffad för försök till penningprejerier. Etter att) först ha hållit ett mötei en bland Kristianias ballokaler, Rasmussalen kallad, försökie han någon tid sin lycka i Drammen, men utav framgång, hvarefter han återvän-. le till Keistiania och på nytt uppträdde, lenpa gårg, såsom nyss nämndes, under bar himmel på den så kallade Tyveholnen, eu liten bergudde i närheten af Pipor: vikens ham. Han hade likväl nu tillräckligi gjort den erfarenheten, att hans egen : skrätliga personlighet icke var egnad att här i landet ingifva något förtroende och : nade derför skjutit framför sig vägra inlödde, förnämligast en student Fjörtoft,: som icke saknar gåfvor, men är ytterst ex centrisk och häftig, samt en snickaregesäll Hagen. Närmast under dessas auspicier: höllos nu ett par möten; men lika litet här som på mötet i Rasmussalen blef det möjligt att få en ordentlig diskussion i gång, hvilket visserligen till en del kom sig afl: det föga respektfulla uppförandet Hös publiken, hvaraf största delen egentligen hade infunpvit sig eäsom till ett gratisepektakel, men likväl utan tvifvel förnämligast hadej den orsaken, att det enart visads sig, attl de personer, som hade tillställt mötena, sjelfve befonno sig i fullkomligt mörker, bäde i fråga om de olägenheter, som borde . afbjolpas, och de positiva åtgärder, de för detta ändamål ville vidtaga. Nästan det enda, som nägorlunda tydligt inhemtades af bela förhandlinger, var att de alldeles icke :! ville: veta af den s. k. sjelfbjelpen; att tala l. om denna var som att berätta Miachhausens äfventyr, då han halade sig upp me-j lelst gin egen peruk; det var staten, som bar skulden för aila möjliga missförhållanleg, och staten, som skulle afihjslpa dem. Men till och med om huru det skulle ske tycktes bstydlig oklarhet råda, och förutom klagomålen öfver den låga arbetslönea och öfver att arbetsgifvarne slöto sig tillsammans för att hindra denna att stiga — klagomål, som åtminstone nu för ögonblicket väl i hög grad sakna faktiskt berätti gande — fick man blott höra dels allmänna iyriska utbrott, dels i sak ingenting bevisaude klagomål öfver häryarande, på sin tid af Eilert Sundt stiftade arbejdersamfand, t. ex. att i denna föredrag hade hållits, hvilka i misstänkt grad iu:ade åt den Darua aINTESLET rt A NI RR RR RR HN RTR ELR RE