Aftonbladet – 31 augusti 1874, sida 3

Jugn, säga om ett hem vid Belgrave Square?s Och som Grace var den enda qvinliga varelsen i bang kem, var hennes inflytande allsmäktigt. Så hade det likväl ej alltid varit. Fem år före den tid, då vår berättelse tar gin början, hade en annan makt, ljuf, mild och anspråkslös, kommit in i det tysta, gamla huset — ec makt, som icke heller Grace kunde misstycka, ty var ej Lucy hennos husbondes egen, erda syster? Då han med ett förbittradt sinne lemnade fädernehemmet, hade hon varit stt litet barn och under de följande årens storwar och pröfningar hade hennes minne så boriblekgat från hans lif, att det först var den härde faderns död, som erinrade honom om att han egde ena syster och henne om att hon hade ex bror och ett annat hem. Hand i hand stodo de vid den mans öppnade graf, hvars stränghet hado tagit glädjen ifrån deras unga lif — beröfvat dem hvad inga senaro br, huru rika på framgång som helst, kunde återskänka dem — deras ungdoms lyckal Ty hvarken James Cameron eller hans syster hade nägonsin varit unga; och ändå flöto Lucys tärar; ändå begret hon med uppriktig sorg den döde — kanske sörjde hon äfven det gamio hem, hon nu skulle lemna. Om så var, gis sade åtminstone ingen dertill; vid fadern graf lade hon sin hand i broderns och vi denna höll hon sig fast till det sista. I den grå daggryningen till en mulen köstdag, då tunga dimmor lågo öfver berg och sjöar, kastade Lucy den sista blicker på sitt barndomshem — en sann bild af dei lif hon lemnat bakom sig, böljdt i tystnad och dunkel. I den grå aftonskymningen af en mulen höstdag, då ett tätt töcken, faktigt och kallt, låg öfver Londons gator, kom hon fram till sip brors hugs. Vid dess trö