Aftonbladet – 31 augusti 1874, sida 3

för att sjelf förvissa sig om hennea förI bättring. Under riden skref haa regelbundet, men huus bref voro lika korta som koncisa — ej ett ord mera än som var precis nödvändigt. En gång, men endast en, skref har att det skulle skänka honom mycken glädje att se henne åter hemma, men huru ödsligt detta hem blifvit utan henne, huru han saknade henne hvarje ögonblick, huru han undvek den stora salongen, emedan det öppna pianot för mycket påminde hoaom om henne — intet af allt detta sade han, emedan han fruktade att Lucy då skulle förkorta sin vistelse vid badet och emedan han hoppadeg mycket at luft och haf. Men han förberedde en öfverraskning åt henne och en väl behöflig hvilotid för sig sjelf genom en resa till deras höglandshem ; der skulle de vistam en månad; han skulle känna sig fri från oro, trötthet och bekymmer och der, i det gamla barndomshemmet, skulle brodren och systern få tid att rätt erinra sig sitt nära slägtband och förtroligt sluta sig intill hvarandra. Från dessa vänliga drömmar och just då ban stod färdig attfara, uppväckter han af ett budskap, kort och brådskande: O, älskade Jamie, kom och hemta mig — för mig hem att dölJa, Lucy, den djupa öfvertygelse, som dref dig att uttala denna lidelsefalla önskan, var riktig, du kom hem för att dö. Doktor Camerons välförtjenta hvilotid tillbragtes vid hans unga systers dödseän 4 Och den skicklighet, som hade räddat s många, förmådde intet, då fråga nu var om den enda varelse han älskade; allt hvad han kunde göra, var att vaka öfver henna till det sista, med en lugn och tyst bän. gifvenhet, lika rörande som den var föga förstådd, (Forts.)