Aftonbladet – 31 augusti 1874, sida 3

För ett ögonblick slog hennes hjerta lik som det hade kunnat spränga brösiet och ett länge återhållet rop: -Låt mig få resa hem ! var på väg att frambryta från bennes läppar. Till följd al ensligheten och en sjuk fantasi hade kärleken till hembygden stegrats till den djnpaste lidelse. Q, den som blott en gång finge återse det forna hemmet, finge andas höglandsluft, finge vandra på de vilda, sköna bergen och blicka ut öfver den blånande ljungheden! — Detta vore nå. got att lefva för! Hade James enåart tett den hastiga, ljusa glansen i de matta ögonen, skulle han kanske gissat sig till hennes hemlighet, men han såg sällan numera på sin syster, utom då han talade med henne, och innan han hunnit upprepa sin fråga, bleknade glensen åter i hennes öga och hjertat slog ej så högt. Ingen egen fördel i verlden skulle förmå henne att såra James, som i denna dåraktiga längtan till det gamla, glädjefattiga hemmet måbända skulle sett otack för det nya, ban skänkt henne. Lucy öfverlät valet åt sin bror och han förde henne sjelf ned till en ledsam, men högst angedd och dyr badort vid kusten, tillsåg att hon fick det beqvämt och så angepämt som möjligt och skyndade derefter äter till staden, hvarest mycket arbete väntade honom, ty det var sjukt i London den semmaren och förtroendet till den skotrka läkaren ökades dagligen. Med glädje skulle Cameron för en tid velat komma undan sin trägna praktik, men det var bonom icke möj. ligt; Lucy skref ofta och lugnande, och så gjorde äfven läkaren vid badorten. Vid första månadens slut bad Lucy att få återvända, men ännu var London hett och ohelzosamt och hon ble? uppmanad att stanna ännu en månad, under hvars lopp Cameron lofvade komma