Aftonbladet – 28 augusti 1874, sida 3

— En uppmaning. Privatdocenten vi universitetet i Berlin, är Manhardt, en tys vetenskapsman, som vunnit ett namn såsor forskare ech särskildt sysselsatt sig me Tysklands och Skandinaviens äldsta förhå janden, har vändt siggenom tidningen Göte borgs-Posten, till svenska allmänheten me en uppmaning, som inledes på följande sätt Undertecknad, en discipel af bröderne Grimm har gjort undersökningen af det uropeiskt folklifvet till sitt lefnadsvärf och undår en följ af år genom utgifvandet af vetenskapliga skrif ter (Tidskrift för tysk mytologi och seder, Ger maniska mytforskningar, de tyska och nordisk: folkens undaverld o. s: v.) varit verksam för er metodisk förklaring af folkets tro ech seder, sär deles hvad vidkommer de germaniska, det är, de tyska och skandinaviska folkslagen. För närva rande är han sysselsatt med insamlingen af de gamla agrariska sedvanorna (förnämligast de vid skörden brukliga), hvilka till en del gå tillbaka till de allra äldsta tider, styekevis hafva bibe. hållit sig, liksom sönderbrutna delar af en stor mosaikbild, der och hvar ända till våra da; ar, men numera genom det rationella landtbrukets glädjande framsteg allt mer och mer försvinna. Endast ett ganska omfattande och från socken ken fullständigt samladt material gör det st att genom inre kritik med säkerhet samsnsätta bilden och att utfinna dess betydelse samt med hjelp af språkliga och historiska studier sätta bvart enkelt stycke uti dess rätta sammanhang. Vår nationella forntid, skandinaviske män, förenar sig uti det tidehvarf, då de flesta folkseder uppkommo, och endast våra gemensamma bemödanden kunna föra oss derhän, att utgrunda deras upphof. Tillåten mig derför bedja eder att genom beredvilliga svar på frågor, angående edra hemlandsseder, bidraga till ett verk, som afser att bereda en grundval för studierna af våra tyska och nordiska folkseder. Da mänga frågor, dr Manhardt framställer, kunna inhemtas i onsdagens nummer af Göteborgs-Posten, som äfven meddelar, att dr Manhardta begäran understödes at riksantiqvarien B. E. Hildebrand, som förbundit sig att emottaga och fortskaffa de Svar, som kunna på dessa frågor inkomma.