Aftonbladet – 28 augusti 1874, sida 3

granska. Men i denna akt tog Cyril inger del, ty han hade två förmän — först och främst mr Cheerman, en korpulent herre som under tjugn år varit kyrkoherde : Sanct Stephens och som med stor belåten het lyssnade till sitt eget, pompösa före drag, sina väl afrundade fraser, rikeliger späckade med latinska citater. Vi kunna icke med fog påstå att mr Cheerman var någon synnerligt lärd, intressant eller ens en ovanligt god man, och likväl var han allmänt omtyckt — af församlingens manliga medlemmar, emedan han var moderat och icke iiggde ihop stora summor för kyrkans räkning. Sjelf fiende till alla reformer, lät han helst allt vara, som det hittills varit, och derför fick äfven hans församlingsbors kassa vara i fred. Dessutom vann han deras hjertan genom sin ärliga förklaring, att han fann stort behag ien god måltid och ett och annat glas i ett trefligt lag. Hos de gifta damerna stod han i ynnest, emedan han, ehuru sjelf gammal ungkarl, alltid hade ett ord att säga barnen och aldrig glömde dessas namn eller ålder. Att han var omtyckt af de ogifta damerna, var naturligt; först, emedan de alltid beundra presterna, och för det andra, emedan han icke ansåg det under sin värdighet att säga dem en och annan artighet, Men utom mr Cheerman, för hvilken alla trogna i Sanct Stephens bugade sig, fanns äfven ett mindre, men ändock klart skinande ljus — första adjunkten, mr Lamb, Denne herre hade ett stort svart skägg, läspade och var närsynt samt hade ovanligt lång hals. Alla fruntimmer förklarade honom vara en högst elegant, ung man, hvilken åsigt han fullkomligt delade, ty af alla sina beundrare — och de voro många — Var han sjelf utan tvifvel den; största.