Aftonbladet – 27 augusti 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Luftseglerskan madame Poitevin har lemnat Dagstelegrafen följanda skildring at sin i vårt lördagsblad i korthet omtalade luftresa i tisdags från Kjöbenhbavns Tivoli: Jag emottogs med vänliga helsningar, då jag vid min mågs arm inträdde på platsen, der ballongea fyldes, för att anträda min 570:de luftresa, och detta kom mig att tro, det jag ehura det var första gången jag sted inför den kjöbenhavnska publiken, kunde glädja 1 åt samma ynnest, som kommit mr Sivel till del. Den bruna Coloss2, som så ofta burit mig genom luften, vaggade fram och tillbaka likt en otålig ångare, som längtar efter att man skall bestiga en, för att så fort som möjligt spränga åstad, och då vi fyra resande tagit plats i gondolen, förde Colosse oss med pilens fart bort från Tivoli och den jublande menniskomassan. Vinden var nordlig, då vi uppstego, och vi ämnade derför gå ned på Amager, men då vi nått en höjd af 1200 meter (1800 alnar) mötte vi en luftström, som gick mot nordost, och det var derför sannolikt, att Colosse ånyo skulle aflägga ett besök i Sverige mellan Malmö och Landskrona. Men då vi voro midt öfver Drogden, bortdag vinden, till dess den åter öfvergick till nordlig. Der vi nu befunno oss, skulle denna vind ba burit oss ut öfver Östersjön, och det återstod oss derför ej annat än att söka komma ned för att upptagas af förbiseglande båtar. Utan att spilla någon tid blef ventilen öppnad och gasen utsläppt, medan våra passager are, genom att blicka nedåt, roade sig åt att 8e de små leksaksfartyg, som vi hittils jakttagit från vår apphöjda ståndpunkt, plötsligt förvandlas till tremastare och ändra stora farkoster. NedstigRingen försiggick så raskt, att vi, då vi närmade 688 vattnet, måste försöka nentralisera farten genom att utkasta omkring 100 kilogrammer ballast. Vi undgingo likväl icke peröringen med vattnet. Nästan innan vi anade det, låg gondolen under ytan, i det den lätade åt ena sidan. Vi klängde oss ögonblickligen fast vid tågen, och straxt derpå reste sig gondolen åter, men vi fingo alla ett grundligt och blef vo genomblötta ända upp under armarne. Ehuru det icke RR VV ———gs