Aftonbladet – 27 augusti 1874, sida 3

Miss Deborah vände sig lika häftigt mot honom nu som nyss emot konduktören. För denna wånad! Det hade yarit bra löjligt, om j2g köpt en ny, då jag redan hade en förut. Konduktören ref sig i hufvudet; doktorn säg på titelbladet i miss Deborahs resehandbok. Den var aderton är gammal! NE — hvad är att anmärka? frågade miss Burns trotsigt, Jag ber endast få anmärkas:, sade Ca meron med stort allvar, att under ingen tid ha antiqviteter stått högre i pris än i den närvararde. Ettstycke kaffebrun spets, en gammal, spräckt porslinskopp, en petrificerad tusenfota, eller bogbladet af ett antediluvianskt djur betalas med deras vigt 1 guld; men aldrig förr har jag vetat att en gammal Bradshaw kunde ega nägöt synnerligt värde. Miss Deborah flammade upp. Men, min käre James, jag kan verkligen icke inse att det är något att skratta åt, men du har då alltid varit den retsammaste pojke i verlden. Då jag för aderton år sedan reste till London till detta barnets för äldrars bröllop, köpte jag mig en Bradshaw, och huru kunde jag tro att menniskor skulle göra sig det omaket att skrifva och trycka en så tjock bok för bvar månad! Här har jag nu under aderton år studerat denna för att kunna allt utantill; och så duger den en dast för en månad; Men det är så likt er, män — icke ett enda grand sundt förnuft! Men är ni nu bara säker — riktigt söker, sade hon till den tölmodige konduktören, att tåget afgår klockan half två? Ja, han ver alldeles säker derpå, och sedan den saken var afgjord och säledes ähnu två timmar kterstodo, tillråddes miss Burns att gå in i väntsalen med alla sipa lösa