Aftonbladet – 27 augusti 1874, sida 3

Åh ja, hon var visst alltid mycket öm om mig, men alltsedan pappa dog, gick hon bara och gret cch talade endast om honom; jag blef sä trött till slut. Någonting i orden och i den ton, hvarmed de uttalades, ljöd skärande i Camerons öra; han kastade en forskande blick på det fina ansigte, som från första stunden hade bos honom väckt ett så djupt deltagande. Mycket mildt, rent och barnsligt blickade det honom till mötes; hvarje drag deri talade om en vek och känslig natur — icke en enda hård linie fanns, och dock låg något hårdt och hjertlöst i hvad hon yttrat. Åck, der kommer, tart Deborah! utbrast hon och for upp med nervös brådska, Hvad hon skall bli ond, derför att jag lemnat min plats, Intet tvifvel kunde råda om att miss Deborah fanns i närheten, ty redan på afstånd hördes hennes vredgade stämma: — Jo, detta är just en vacker ordning! Här säger Bradshaw att ett tåg afgår klockan tolf och femton minuter och så får jag af er höra, att det ej går förrän ett och trettio! Men om ni behagar se här, madame, kan ni med egna ögon förvissa er om saken.. Och med hvilkens ögon ser jag det då i Bradshaw, om jag får fråga? Doktor Cameron hade hört nog för ati finna att hans gamla vän som vanligt råkat i något klammeri och han skyndade till hennes undsättning. Med allskyldig höfligbet visade konduktören på wvidtabellen, miss Deborah å tiv sida deremot på sin Bradshaws resehandbok. Båda hade således rätt; Cameron blef förvånad och strök sig betänksamt om, hakan, Ni är säker, sade han slutligen, att er Bradshaw är för denna månad?