Aftonbladet – 26 augusti 1874, sida 3

är en stor vän af blomsterodling, visade et sällskap herrar omkring i sina växtoc drifhus på sin villa i närheten af Palermc De hade höfligt bedt om tillåtelse att f bese dem, och baronen, som fann sig smick rad, hade den förekommande artigheten at sjelf visa dem omkring. Midt under en i: rigt intresserad konversation om växterns afbröt man och bad honom ursäkta, att ma: måste besvära honom att följa med till ber gen; men man önskade hans underskrift p några skuldsedlar. Baronen måste följa me till bergen och blef, till dess han gick i på de ganska betydliga anspråken, inspär rad i en håla, der han bland andra tidsför drif hade det att ständigt höra bantåge: hvissla vid en station i aärheten. Det finn hundratals dylika sannfärdiga röfvarehisto rier, och vid många af dem kan man lika som vid denna, när man icke tänker på samhällstillståndet, knapt låta bliatt drag: på munnen; men det finns också andra, son deremot äro allvarsamma nog. Anfall sk mot arrendegårdar, der röfrarne skjuta dei bästa boskapen endast af lust att göra för argelse, fångar misshandlar, när de ick kunna eller icke vilja uppfylla deraz an språk, hämdexpeditioner företagas mot bön der, som ha angifvit dem eller vägrat den bistånd, gensdarmer anfallas, icke i öpper strid, utan lömskt under förklädnader; slut ligen har man striderna mellan soldater och röfvare, der nästan alltid soldaterne få gif va tapt, emedan röfrarna äro bättre beväp nade (med revolvrer och kammarladånings gevär) oeh bättre beridna än soldaterne, och dessa historier äro just icke roliga: Äfven i detta afseende visar regeringer brist på erforderlig kraft och energi. Ovä sendet har nu varat öfver tr och dag, mer i stället för att vidtaga utomordentliga måt! och steg att stäfja det i utbrottet, har mar låtit allt ha sin gång, som. om det vore fre och ingen fara. Man har låtit soldater och gensdarmer genomsöka trakten, der röfvare ha visat sig, en har man dödat, en annar har man tagit till fårga, nästan alltid på bekostnad af lika många eller flere gensdar mer; men slat på det har man icke gjort pågon enda af de beryktade trakternz, ocl tillståndet är värre nu än någonsin, I stäl let för att inskränka sig till dessa frukt lösa strider med sjelfva röfrarne, horde mar tillika ha tagit reda på deras förbindelse och genom att afbryta dem fått röfrarnt isolerade. Men på alla de trakter, der de hälla till, drifva zu personer omkring, om hvilka det är kändt, att de stå i förbindelse med och af en eller annan orsak äro bero ende af röfrarne, Polisen låter dem gå fria så länge den icke kan gripa dem på ba gerning, och alla andra låta dem gl, eme dan de frukta dem. Någon gång anhålle: en starkt misstänkt och sättes i fängelse men under de månader det dröjer, innar bans mål blir ransakaåt och afdömdt, dra ger han — tack vare den primitiva fängelse inrättningen nästan öfverallt i Italien, hvil ken tilläter de iuspärrade att ståji beröring med hvem de vilja och så mycket de behag: — Omsorg att få tillräckligt med vittner på sin oskuld, och så slipper han vanliger lös igen och vankar lika fri omkring son förut. Men finnas så bindande omständigbeter, att ingen rättrådig domare skulle betänka sig på att förklara honom skyldig så Blipper han dock ofta undan, emedar han icke dömes af en domare, utan af er jury, hvilken hans förbindelsero nog skol: sörja för att icke gifva ep alltför ömtålig gamvetsgranuhet. Allt möjligt kan uppsti ur detta tillstånd, om hvars ohygglighe man knapt kan göra sig ett begrepp, och det är alldeles icke otänkbart, att det kar leda till reaktionära försök, som skola kost: staten dyrt, Vid de nyligen hållna kom munalvaien ha de -klerikale utom i andr sicilianska städer äfven i Palermo genom drifvit sin lista. Lägger man detta faktun till det ofvannämda i afseende på rötveriet trefnad efter erkebiskopens rundresa, oc kommer ihåg huru mycket sicilianerne hat: piemonteserne och deras skatter och tobaks lagar, så ligger den tanken icke löngt borta att det ännu en gång kan komma att ropas Evviva Francesco IL,