Aftonbladet – 25 augusti 1874, sida 2

STOCKHOLM den 25 Augusti. Syrets hundraårs jubilewm. Det är en märklig ofta återkommande före: teelse inom vetenskapens historia, att dess mest betydande fakta uppdagas och komma till erkännande samtidigt genom olika forskares ansträngningar hvar och en på sitt håll. Det ser nästan ut som om menskligheten i ett visst moment af sin utveckling vore mogen att mottaga välgerningen af en ny sanning, som då plötsligt med makt bryter sig fram från olika håll. Så var förhållandet t. ex. med spektralanalysens upptäckt, hvarom vi nyligen, i anledning af vår utmärkte fysiker J. A. Ångströms död, erinrade. Så var för jämt ett århundrade se dan förhållandet med uppfinningen af syret, en af de största och följdrikaste välgerningar, som vetenskapen nögonsin gjort menskligheten. Det uppfanns nästan samtidigt af en sociniansk predikant i England och a! en apotekare i en gvensk småstad. Med af. geende å Priestley bafva hans landsmän ny: ligen afbördat efterverldens skuld till honom genom den minnesstod, som den 1i denna månad aftäcktes. Åtskillige inflytelse riko män inom den kemiska och farmakologiska vetenskapen hos oss hafva nyligen utfärdat en offentlig inbjudning tillinsamling af medel för uppresandet af en minnesvård åt vår landsman, Carl Wilhelm Scheele, som med Priestley delar äran af den stora upptäckten. Då det utan tvitvel kan vara af intresse äfven fören större allmänhet att erhålla någon vägledning för bedömandet af vigten och värdet af den uppfinning, som just i dessa dagar återväcker minnet af sina upphofsmän och skänker dem deras välförtjenta ära, återgifva vi här nedan en uppsats af Friedrich Mohr, hvilken under ofvan skrifna rubrik nyligen meddelades i Köln. Zeit. I dessa dagar har ett århundrade gått till ända sedan för första gången gjordes det till utseendet obetydliga försök, som slutligen ledde till syrets upptäckande och i sina verkningar har gripit lika djupt in i och medfört lika varaktiga förändringar i mensklighetens öden,som wppfinningarna af krutet och boktryckarkonsten. Undersökningen af sammanhanget härmed undgår den vanliga historieskrifvaren, som upptecknar folkens krig, fältslag och revolutioner, och måste företagas på dess eget fält. Den 1 Augusti 1774 framstälde Josef Priestley, sociniansk prest i Leeds, född den 17 Mars 1733, död den 6 Februari 1804, genom upphettning af röd qvicksilfverkalk en gas, som icke absorberades af vatten, i hvilken förbränning försiggick med största häftighet, och i hvilken djur kunde lefva längre tid än i lika stor mängd vanlig luft, på grund af hvilken senare egenskap man kallade denna gas lifsluft. Samma år, 1774, men utan kändt datum, framstälde Carl Wilhelm Scheele, svensk apotekare, född den 19 December 1742, död den 21 Maj 1786, äfvenledes syret i rent tillstånd genom upphettning af en blandning af brunsten och koncentrerad svafvelsyra. Båda framställningssätten brukas ännu i dag. Det första, det af Priestley använda, utgör vanligen första experimentet i en kurs i kemi, emedan det erbjuder det vackraste exempel på en förenings sönderdelning i två olika kroppar och derigenom omedel bart leder till begreppet om en enkel kropp, ett så kalladt kemiskt element. Det andra sättet användes ännu i dag till framställning af syre i större mängd för kemiska ändamål, Redan samma år, 1774, kom Priestley till Paris och gjorde Lavoisier bekant med sin upptäckt. Det kunde icke slå fel, att egandet af en gas, hvari kol, svafvel, fosfor, jern förbrunno med största liflighet och under utveckling af ett ofta bländande ljus, en gas, hvari en glimmande spån åter utbröt ji låga, skulle väcka den högsta förvåning. Lavoisier anstälde försök med denna gas och koih snart till det resultat, att förbränningen består i den nyupptäckta gasens kemiska förening med nägon annan kropp, som för den skull kallas brännbar, att den nya produkten vägde lika mycket som de