Aftonbladet – 24 augusti 1874, sida 3

ÅR UNNA ONES spenarna nn nå Mrs Malloney utbrast i beskärmelser och sjelfförebråelser, emedan hon uppskjutit i nästa dag att ställa i ordning ett rum; men miss Deborah afbröt hennes tal hastigt och skarpt och sådana voro ock henner befallningar. Först ville hon s2 liket; sedan sin niece. Men nu uttalaäe irländskan med mild och inställsam röst sin ledsnad öfver att miss Winnie var sjuk och alldeles förkrossad af sin sorg, så att hon icko kunde taga emot någenm, Icke taga emot någon! ej ens hennes enda, qvinliga anförvandt, — hennes moster, som kommit hela den linga vägen frö, Skotlakd! — är menniskan tokig? WMiss Burns föraktfolla harm var för stor för ord, men det låg något öfverväldigande i hennes upprepade befallning: Förat liket, åtföljd af en utmanande fnysning, Gasen hade ej ännu blifvit tänd i förstugan; irländskan DE derför en armstake med varljus och gick förut appför trappan. Här, madame, är rummet. De hade nå hunnit till en dörr Vangat framme i korridoren; irländskan vred om nyckeln I låset och. gick in, Hennes steg vÖrO Varsamma.och ej hörbara på den tjocka, dyrbara mattan, medan deremot miss Deborah stampade rätt franiet med sina bastanta skinnkängor, hvilka de rade obarmbhertigt och ingen känsla af vördnadsfull froktan kom henne att varsammare träda. närmare den döde. För henne var han nwmnera blott ett liflörg uselt stolt, medan anden — i fall har, varit bland de utvalda — af henne tcreställdes sittande på. ön tron ofvan moihen, med en guldkrona, tyngre allt effor hans större förtjenster, sjungande tilsin harpa i all evighet med. styrka och eftertryck — lönen för hang fromma vandel, (Forts)